Gripsholms slott

Gripsholms slott. Foto: Dick Norberg/Kungl. Hovstaterna

Gripsholms slott i Mariefred, Strängnäs kommun.

En Vasaborg vid Mälaren

Drotsen Bo Jonsson Grip (1335–1386) införskaffade Gripsholm omkring 1380. Ett brev daterat 1381 vittnar om att han då befinner sig på Gripsholm. Av detta kan slutsatsen dras att det där fanns en byggnad tillräckligt ombonad för en man i hans ställning.

Själva boningshuset var i trä, men det fanns vid denna tid också ett försvarstorn och murar i sten, vilka delvis ingår i den nuvarande slottsanläggningen, där kronköket sägs vara från denna tid. Unionsdrottningen Margareta tog över ägande­rätten 1404; därefter blev Gripsholm ett kronogods som följde Sveriges kungar och riksföreståndare.

Borgen förvärvades 1472 av riksföreståndaren Sten Sture d.ä., som även anlade kartusianklostret Mariefred (Pax Mariæ), vilket också har namngivit den omgivande staden. 1526, tre år efter det att Gustav Vasa (1496–1560) blev vald till svensk kung blev han ägare till Gripsholms slott. Han hävdade sitt släktskap med Sten Sture d.ä., vilken var hans farmors bror, och tog tillbaka den donation som denne gjort till klostret. Detta förebådar reformationen vid riksdagen i Västerås 1527, efter vilken kyrkans egendomar drogs in till staten.

Fängelse för vasasöner

Den militäre byggmästaren Henrik von Cöllen uppförde en polygonal byggnad, vilket för tillfället var det senaste inom försvars­byggande. Bara årtionden därefter ansågs denna utformning omodern och det byggdes till en förborg för att utöka bostads- och ekonomiutrymmena, främst för soldater. I interiören finns ett fåtal inredningar kvar från Gustav Vasas tid, bland annat ett tak vars mönster är hämtat ur mönsterböcker som boktryckarkonsten gav möjlighet att sprida, men som utförts av Gustav Vasas hovmålare Anders Larsson Målare. Det var även på Gripsholm som kungen till största delen förvarade sin samling av porrätt och konstföremål.

Efter Gustav Vasas död blev Gripsholm en del i stridigheterna mellan vasasönerna Erik XIV och Johan III, då de båda vid olika tillfällen satt fängslade på slottet.

Hertig Karls kammare.

Hertig Karls kammare. Foto: Sanna Argus Tirén/Kungl. Hovstaterna

Gustav Vasas yngste son hertig Karl (1550–1611), sedermera Karl IX, ärvde Gripsholm av sin far men började inte nyttja slottet före sin myndighetsdag 1568. En upprustning av slottet genomfördes på 1570-talet. Portalen som omger dörren in till Hertig Karls kammare är skapad helt i klassicistisk anda och själva kammaren är inredd med träpaneler, indelade i pilastrar med kannelyrer och romerska bågar. Inredningen kan härledas till arkitekturtraktater av Sebastiano Serlio, som fick stor spridning över norra Europa.

Under 1600-talet innehades Gripsholm av flera drottningar, bland andra Hedvig Eleonora som disponerade det i hela 61 år, mellan 1654 och 1715. Under Hedvig Eleonoras tid utökades samlingen av porträtt, då hon var känd för att vilja omge sig med porträttmålningar.

Gåva till Gustav III

1744 fick Lovisa Ulrika slottet som livgeding. Hon hade påbörjat renoveringen av Drottningholms slott och forslade i samband med detta ytterligare stora mängder porträttavlor för att i stället hängas upp på Gripsholm, vilket redan då blev ett populärt utflyktsmål för en konstintresserad allmänhet. Lovisa Ulrika var dock inte särskilt engagerad i slottet, så 1772 gav hon det till sin son Gustav III i utbyte mot Svartsjö slott.

Gustav III var desto mer entusiastisk; han nämner i ett brev till sin bror Karl hur han inbillar sig ”att ha återvänt till Gustav den förstes tid och det bereder mig ett obeskrivligt nöje”. Gripsholmsejourer som ägde rum mellan 1773 och 1785 anses vara den mest glansfulla perioden i det gustavianska hovlivet. Uppvaktningen som bidrog till detta inkvarterades i Kavaljersflygeln som uppfördes 1780 på yttre borggården invid ett äldre murverk.

Porträttsamlingen på Gripsholms slott.

Porträttsamlingen på Gripsholms slott. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungl. Hovstaterna

Släktskapet med Vasaätten var viktigt att framhäva, men Gustav III och hovet behövde för sin bekväm­lighet en modernare inredning och dessutom byggdes en teater, ritad av Erik Palmstedt, i ett av tornen. Porträttsamlingen utökades ytterligare under Gustav III:s tid, men först 1822 benämndes den som Statens porträttsamling. 1866 tog det nyligen grundade Nationalmuseum över ansvaret, men porträttsamlingen finns kvar på Gripsholm.

I dag omfattar samlingen fler än 5 000 porträtt och varje år tillförs ett nytt hedersporträtt av en svensk medborgare som har gjort utomordentliga insatser inom sitt område. På senare år är flera av porträtten fotografier.

Visar olika historiska epoker

Förändringar och underhåll av äldre byggnader har alltid gjorts enligt tidens ideal. Under 1800-talet fanns det en idealiserad bild av hur en vasaborg skulle se ut och under 1890-talet genomgick Gripsholm en så kallad stilrestaurering under ledning av Fredrik Lilljekvist, som ville återskapa slottet till den vasaborg han ansåg att slottet hade varit, eller rentav borde ha varit. Men då som nu fanns samtidigt vitt skilda synpunkter på hur olika restaureringar borde ha gått till väga.

Gripsholm ligger inom den kungliga dispositionsrätten som skrivs in i Regeringsformen 1809 och står kvar oförändrad i Regeringsformen som trädde i kraft 1 januari 1975. Slottet är öppet för allmänheten och konstsamlingarna på slottet, samt själva byggnaden, ger en mycket god upplevelse av många olika epoker i den svenska historien.

Besök Gripsholms slott

I vasaborgen Gripsholm ryms en fyrahundraårig historia. Här finns landets främsta exempel på gemak från vasakungarnas tid och en av Europas mest välbevarade 1700-tals teatrar. Till höjdpunkterna hör också statens porträttsamling – Sveriges kändisar hänger på Gripsholm.

Upptäck mer

Till toppen