H.M. Konungens tal vid firandet av Drottningholmsområdets 20-årsjubileum som världsarv
Drottningholm
(Det talade ordet gäller)
Mina damer och herrar,
Drottningholm har sedan länge skapat stor uppmärksamhet i Sverige och utlandet. Slottet, med dess park, Kina slott och slottsteatern fördes 1991 upp på UNESCO:s världsarvslista. Världsarvet är idag vår vardag.
Drottningholm är dessutom en av Sveriges mest välbesökta platser. Området besöks varje år av 100 000-tals människor. Parken fungerar året om som plats för promenader, picknick och brännboll, liksom skidåkning och pulkaåkning. Det är en tradition som sträcker sig drygt 200 år tillbaka i tiden.
Redan under Gustav III:s tid blev parken omtyckt för sina promenadmöjligheter. Kungen uppmuntrade själv till detta och såg gärna att allmänheten fanns i publiken vid hovets fester i slutet på 1700-talet.
Arkitekterna Tessin, far och son, skapade under änkedrottningen Hedvig Eleonora ett byggnadsverk av högsta dignitet, värdigt den svenska stormakten. Änkedrottningen lyckades med vilja och stor energi förvandla träskmark och ogästvänlig natur till trädgård och park. Under Drottning Lovisa Ulrikas tid tillkom sedan de historiska byggnaderna Kina slott och slottsteatern.
I över 350 år har Drottningholm använts för Kungligt boende. Jag och min familj flyttade till Drottningholm för 30 år sedan. Stadsmiljön ersattes då av boende på landet. Våra barn skulle få växa upp i en miljö där det var möjligt att leka ute och upptäcka naturen.
Vidare känns det angeläget att fullfölja traditionen att engagera människor att ta del av Sveriges historia och vad vi kan lära av den. I den lokala Världsarvsplanen beskrivs vår vision att göra världsarvet tillgängligt för alla och att lära mera om det. Arvet ska vara en källa för lokal och nationell identitet. Därför är det viktigt med tillgängligheten till våra kulturarv.
Som nation har vi genom Världsarvskonventionen ett ansvar att Drottningholm inte bara ska bevaras - utan användas, utvecklas och levandegöras.
Låt oss gemensamt fortsätta att göra världsarvet tillgängligt för allmänheten utan att kompromissa med dess historiska värden.
