H.K.H. Kronprinsessans anförande vid Volkstrauertag

Jag är hedrad över att få delta i denna tyska sorgedag över offren för krig och tyranni.

Det är svårt att tänka sig en värdigare plats att samlas kring offrens minne än här. Denna byggnad har spelat en så viktig roll i Tysklands dramatiska historia, och är i dag symbolen för det moderna, demokratiska Tyskland.

Detta är en stor stund för mig personligen. Mina starka familjeband till Tyskland och allt tyskt har varit en integrerad del av mitt liv sedan jag var barn.

Mina känslor för Tyskland är varma och djupa.

Detta är också en betydelsefull stund för mig som Kronprinsessa och representant för Konungariket Sverige.

Banden mellan mitt land och Tyskland är många, starka och går långt tillbaka i historien.

Men relationen mellan våra två länder har under historien inte alltid varit fredlig. Låt oss vara ödmjuka om detta, särskilt denna dag.

Kanske någon av er fortfarande känner till den gamla barnvisan: ”Bet't Kinder, bet't / Morgen kommt der Schwed. Jag som svensk är medveten om att trettioåriga kriget länge var den tyska urkatastrofen.

Och år 1813 stod svenska soldater än en gång på tysk mark. Min anfader, kronprins Karl Johan, anförde nordarmén av preussare, ryssar och svenskar mot kejsar Napoleons stora här. Trots att Sverige kom ut som en av segrarna, var Sveriges tid som stormakt förbi. Avsiktligen så lades det i Sverige medvetet grunden för en historisk ”Zeitenwende”.

Vad vi förlorade i makt och ryktbarhet, vann vi åter i form av en tvåhundraårig fred och så småningom vårt eget Wirtschaftswunder.

Det finns i mitt land en naturlig närhet till Tyskland. Sedan nästan tusen år har starka kulturella, språkliga och ekonomiska band knutits över Östersjön. Vi har gemensamt präglats av hansatiden, reformationen och industrialiseringen.

Det andra världskriget ledde till att Sverige fjärmade sig från stora delar av det tyska arvet. Men sedan den demokratiska och återförenade Förbundsrepubliken blev ett stabilitetsankare för den Europeiska unionen, och Sverige beslutade att ansluta sig som medlemsstat, har en nära relation åter växt fram. Och idag är vi till vår lycka förenade.

Här finns viktiga lärdomar att vinna. Hur länder och folk kan växa i varandras närhet och av denna närhet. Hur viktiga de fria kulturella och idémässiga flödena är. Och hur mycket som plötsligt kan gå förlorat.

Mina damer och herrar,

Få vet mer om hur bräcklig civilisationen kan vara än det tyska folket.

Få vet bättre skillnaden mellan fred och krig, mellan frihet och förtryck, mellan hopp och avgrund, mellan normalitet och katastrof. För mig är detta inte heller något jag bara bekantat mig med via böcker. Genom att lyssna på min mor och berättelserna om hennes släkts öden har jag skådat en skärva av den bittra erfarenheten.

Den tyska erfarenheten är unik men den rymmer insikter som går bortom det tyska. En av dessa är att fred och frihet inte är naturlagar, en gång för alla givna. De är tillgångar, bräckligare än vi tror, som kräver något av var och en av oss, i stort och smått. Vi gör det varje dag genom att visa hänsyn och respekt. Vi som länder gör det genom att värna principen att rätt går före makt.

Jag säger detta med stort allvar, för vi möts i en allvarsam tid.

Mina damer och herrar,

Mänskligheten står inför utmaningar som blir allt svårare och alltmer akuta. Stämningsläget i världen är frostigare än på länge. Den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina hotar freden på hela vår kontinent, skakar om grundvalarna i världsordningen och orsakar ett ohyggligt mänskligt lidande. Sedan 633 dagar har städer och samhällen ödelagts, hundratusentals människor dödats och miljontals drivits på flykt. Det är ett krig som påminner oss om de mörkaste kapitlen i den europeiska historien.

Till detta kommer utvecklingen i Mellanöstern efter Hamas fruktansvärda attacker mot israeliska civila. Vi ser förfärande bilder från Gaza med stort mänskligt lidande. Israel har självklart rätt att försvara sig i enlighet med internationell rätt. Skyddet av alla civila, i Israel, liksom i Gaza måste säkerställas och den internationella humanitära rätten måste respekteras. I alla tider under alla omständigheter.

Ärade medlemmar av Förbundsdagen, mina damer och herrar,

Jag tillhör den generation som växte upp med murens fall. Jag önskar att optimismen som fyllde alla vid murens fall fortsatt präglade världen.

Det finns ett ord vars innebörd jag bäst lärt mig av min far och det ordet är plikt. Men plikt har också en vacker sida. Den ger oss en möjlighet att bli en del av något långt större än oss själva.

Svensken Dag Hammarskjöld som var FN:s generalsekreterare skrev följande rader: ”Andras väg har rastplatser i solen där de mötas / Men detta är din väg / och det är nu, nu, du inte får svika. / Gråt om du kan, gråt / men klaga inte. / Vägen valde dig - och du ska tacka.”

Mina damer och herrar,

Här har vi alla ett gemensamt ansvar. Vi får aldrig glömma bort lärdomarna från krigets och tyranniets fasor. Och vi måste påminna våra barn och unga om att ur de svåraste erfarenheter kan växa en kraft till förändringar.

Det är en avgörandets tid. En prövningarnas tid. Men det är också en möjligheternas tid.

När nu vårt folk och våra regeringar agerar tillsammans för att hjälpa det ukrainska folket att stå emot den ryska aggressionen, så är jag övertygad om att vi sår frön som kommer att bära frukt.

Att regeringarna och folken i det demokratiska Europa håller ihop i en ond tid inger hopp. Den tyska erfarenheten visar att det går att bearbeta även det mörkaste förflutna.

Tyskland är idag ett land som vi svenskar vänder blickarna mot när det gäller den gemensamma uppgiften att bygga ett Europa i fred och frihet.

Våra länder förenas i en värdegemenskap, i vår syn på frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, i vårt europeiska och internationella engagemang. Och vi gör det nu ännu närmare varandra än tidigare. Sedan februari 2022 har världen lärt sig begreppet Zeitenwende. Sverige har genomgått sin egen Zeitenwende och står inför den största säkerhetspolitiska förändringen sedan Napoleonkrigen, med vårt kommande inträde i Nato.

Europa samlar sig nu för att möta utmaningarna på vår kontinent. Samtidigt måste de stora framtidsfrågorna hanteras som miljön och klimatet, teknikens möjligheter och faror. Det kommer att kräva exceptionella insatser.

Jag är övertygad om att dessa insatser kommer att göras, och att i denna nya tid väntar ett än starkare svensk-tyskt samarbete.

Låt oss bidra till detta tillsammans!

Tack.