H.M. Konungens tal vid invigningen av Stenhammars naturreservat

Vi har idag samlats för att inviga Stenhammars naturreservat.

Det är med stor glädje jag ser att ett naturreservat har bildats här på Stenhammar. Min familj och jag har ett stort naturintresse och försöker så ofta det är möjligt att komma ut i skog och mark. Naturupplevelser skapar möjlighet att återhämta krafter och välbefinnande.

Därför är det extra glädjande att vi på Stenhammars förvaltning kan bidra till svensk naturvård. Genom naturreservatet här kan landskapet som består av gammelskog, hagmarker, hassellundar, strandängar samt unika strandmiljöer vårdas och bevaras.

Jag besökte Stenhammar första gången för drygt 43 år sedan. Det var i maj 1966, när jag övertagit arrendet efter farfars bror, framlidne Prins Wilhelm, Hertig av Södermanland.

Då såg det naturligtvis helt annorlunda ut än idag. Det mesta hade avyttrats av dödsboet och det var ganska tomt här. Utmaningen var att helt börja om från början med driften. Numera bedrivs här ett modernt jord- och skogsbruk med flera fastigheter. Sedan flera år är det full aktivitet här, precis som det var förr en gång.

Hela min familj har många kära minnen från Stenhammar när barnen var små.

Framlidne greve Lennart Bernadotte på Mainau skrev i boken om sin pappa, Prins Wilhelm, att Stenhammar under årens lopp alltmer blev symbolen för frihet, gott kamratskap och gemenskap med bygden och dess människor.

Jag kan bara instämma i att jag upplever stor samhörighet med bygden. Det är ett ärofyllt och viktigt uppdrag att förvalta Stenhammar på bästa sätt för kommande generationer. Så att det förblir möjligt - "att än en gång få återvända till en benådad sörmländsk sommardag" - som Prins Wilhelm skrev i sin välkända dikt Invokation.

När hans dikt om "att få återvända en enda sådan sommardag" lästes på hans begravning, kändes det mycket starkt att hans ande lever kvar här på Stenhammar - som ett ljust och kärt minne.

Jag minns Prins Wilhelm som lång och gänglig, och med varm, god humor som om han ville ta både Sörmland och gästerna i famn.

Vad jag förstår så var det här på hösten ofta dags för den obligatoriska svampplockningen med de många gästerna. Prinsen hade goda svampmarker och det blev långa strövtåg i de sörmländska skogarna, som han uppskattade väldigt mycket.

Jag vill avsluta med några rader ur ett brev som greve Lennart Bernadotte skrev till mig efter Prins Wilhelms bortgång:

"Det bästa jag kan önska Dig som är herre till Stenhammar är att Du måtte känna för det så som pappa gjorde, för då har Du fått ut något av det finaste i tillvaron. Det har inte funnits några slottsspöken vad jag märkt, men kanske kommer pappa att gå igen och titta till Dig med ömhet och omtanke".

Med dessa ord vill jag tacka alla som har kommit hit idag och förklarar Stenhammars naturreservat invigt.