H.M. Konungens inledningstal vid seminariet ”Skönhet och beständighet”
Kungl. Slottet, Stockholm
(Det talade ordet gäller)
Ers Excellens,
Mina damer och herrar,
Välkomna till Kungliga slottet, och till detta det fjärde seminariet i ordningen under rubriken Skönhet och beständighet.
I dag kommer vi att ägna oss åt träbyggande. Ett område där Sverige ligger långt framme. Vi kan med fog kalla oss ett föregångsland, som exporterar allt från timmer till färdiga trähus.
Under århundraden har vi byggt upp en värdefull kunskap om hur man bygger i trä. En kunskap som nu också efterfrågas internationellt. Allt fler vill bygga både hållfast och hållbart, i ett förnybart material som lagrar koldioxid under hela sin livslängd.
Och det görs ständigt nya landvinningar. Nu till våren, till exempel, bygger man den första prototypen på ett 30 meter högt vindkraftstorn i limträ vid Chalmers i Göteborg. År 2020 är tanken att ett 150 meter högt torn ska stå klart.
Över allt detta kan vi i Sverige vara stolta. Däremot ska vi nog vara försiktiga med att tro att vi är bäst.
Trä är ett levande material. På samma sätt förhåller det sig med kunskap. Den växer och utvecklas. Och det sker inte bara här i vårt land.
Sevilla i Spanien, Wien i Österrike och Vancouver i Kanada hör till de städer som kan stoltsera med spektakulära träbyggnader. Och liknande planer finns i både London och Tokyo.
Faktum är Tokyo redan har ett stort antal trähus. Detta efter att japanska staten beslutat att alla små myndighetsbyggnader, upp till två våningar höga, ska inkorporera trä i konstruktionen. Även i Kina har man fattat beslut om att öka andelen träbyggande.
Ja, man kan nog säga att det just nu pågår en intensiv tävling mellan olika länder och regioner om vem som kan bygga störst, först och mest miljövänligt i trä. Och det är kanske inte så konstigt, mot bakgrund av den snabbt växande marknaden för hållbart byggande.
I detta läge tror jag att vi i Sverige har allt att vinna på att inte slå oss till ro, utan att ständigt fortsätta utvecklas. Att vara ödmjuka inför vad vi kan lära oss av andra. Och likaså inför de möjligheter och utmaningar som vi har framför oss.
Jag hoppas att dagens seminarium ska kunna vara ett litet bidrag till detta. Återigen, varmt välkomna!