H.M. Konungens tal på Skansen

Herr Talman,
Herr Statsminister,
Excellenser,
Kära Nationaldagsfirare,

Visst känns det som en vanlig försommardag där dagarna blir längre. Det doftar av hägg, syren och liljekonvalj. På Stenhammar, den gård jag driver i Sörmland, har kalvarna, uppfyllda av livsglädje, släppts ut på sommarbete. För skolbarnen hägrar sommarlovet. Vi gläds med ungdomarna som nu ger sig ut i livet. Idag, på Sveriges nationaldag, smattrar flaggorna stolt i vinden.

Samtidigt är det inte en helt vanlig sommar som stundar.

I augusti blir det 200 år sedan Riksdagen i Örebro valde en av Napoleons marskalkar, Jean Baptiste Bernadotte, till Sveriges Kronprins och tronföljare. I oktober samma år landsteg han i Helsingborg. År 1818 kröntes han till svensk Kung under namnet Karl XIV Johan.

Med stort allvar tog han över ansvaret för vårt land. Han styrde in på den utrikespolitiska kurs som värnat freden för Sverige ända in i våra dagar. Genom framsynta åtgärder lade han också grunden för ekonomiskt framåtskridande och välstånd i Sverige.

I sommar inträffar en annan mycket viktig händelse i ätten Bernadottes historia. Vår äldsta dotter skall gifta sig. Det räcker att en kort stund betrakta henne och hennes fästman för att förstå att de verkar ganska nöjda och lyckliga över detta beslut. Som föräldrar känner jag och Drottningen en översvallande glädje och värme i denna stund.

Men, det är också Sveriges tronföljare, Kronprinsessan Victoria, som skall ingå äktenskap med Herr Daniel Westling. Anpassad till en ny tid fullföljs traditionen som grundlades i Örebro för 200 år sedan.

Det är min starka förhoppning att vi alla, inte bara i våra yrkesroller utan också i våra dagliga gärningar, skall verka på samma ansvarsfulla sätt som Karl XIV Johan gjorde.

Sverige är ett aktivt och engagerat land i det internationella samarbetets olika former — som biståndsgivare, som fredsbevarare, som pådrivande och engagerad i miljöfrågorna; ett land som värnar och kämpar för frihandel — och som ser utbyte och flöde av människor, varor, kapital och idéer mellan nationer och kontinenter som något mycket positivt. Vi ser med stolthet hur vårt vackra Stockholm utsetts till Europas Miljöhuvudstad 2010.

Som ordförandeland ledde Sverige med framgång den Europeiska Unionen under det andra halvåret i fjol.

Med fara för eget liv försöker svenska män och kvinnor främja fred, utveckling och stabilitet i Afghanistan och skydda humanitära transporter utanför Somalias kust.

Jordbävningarna i Haiti, Chile och nu senast i Guatemala, askmolnet från vulkanutbrottet på Island och oljeläckan i Mexikanska Golfen visar på vår sårbarhet inför naturens krafter. Det är endast genom ökat internationellt samarbete och gemensamt ansvarstagande som vi kommer att kunna hantera de här stora och svåra frågorna.

Den ekonomiska krisen som skakat världen kräver också ett ansvarsfullt agerande av regeringar, företag och löntagare. Sverige har klarat sig hyfsat, men vi ingår ju i ett globalt sammanhang och vår ekonomi kan inte isoleras från utvecklingen i omvärlden.

Då de akuta hoten undanröjts måste hållbar tillväxt och balans säkras på lång sikt. Samtidigt måste skyddsnäten för dem som hamnar utanför fungera och ge dem en chans att komma tillbaka.

Innovationer, teknisk utveckling, entreprenörskap och nyföretagande är viktiga faktorer för framåtskridande. Innovationer "Spirit of innovation" - är också temat på den svenska paviljongen på världsutställningen i Shanghai som jag nyss besökte. Här finns tydliga bevis på kvalitet, hållbar utveckling och ny miljöteknik, ja, allt vad svenska företag står för och detta väckte stort internationellt intresse.

Våra duktiga idrottsmän och -kvinnor vid OS och Paralympics i Vancouver – Charlotte Kalla, Björn Ferry, Marcus Hellner, Anja Pärson bara för att nämna några – har också bidragit till att stärka varumärket Sverige ute i världen. De inspirerar också den breda folkliga idrottsrörelsen i vårt land.

På hemmaplan, i vardagen, har vi också ett stort ansvar att göra alla — och jag betonar alla — som bor i Sverige, delaktiga i samhällsbyggandet.

Jag skulle vilja att vi idag ägnar en tanke åt alla de människor i alla åldrar — som är aktiva i våra föreningar, organisationer, klubbar och sammanslutningar — helt enkelt, de som är engagerade i den ideella sektorn. Idrotten, kulturen, scouterna, hembygdens-, trossamfundens- naturens — och miljöns organisationer, för att bara nämna några. Föräldrar och vuxna som ställer upp som ledare och instruktörer. Pensionärer och barn, ungdomar och vuxna.

Vi har ett tolerant, öppet och inkluderande samhälle. Kulturell och religiös mångfald är en styrka som ger Sverige unika förutsättningar. Ett exempel är att bli en aktiv medspelare i globaliseringen - tänk bara på hur svenskar med ursprung i något annat land kan hjälpa oss att skapa nya nätverk, ge oss nya kulturella impulser och öppna nya marknader.

Försommaren blomstrar omkring oss. Förväntningarna känns i luften.

Låt oss — gamla som unga — lova oss själva att så ofta som möjligt denna sommar njuta av stunden. Kanske någon stund koppla bort twitter, bloggar, mobiltelefoner, kabel TV och dataspel. Lyssna på vattnet som kluckar mot bryggan, dra upp en gädda, plocka bär eller svamp, meditera i solnedgången — ja, sätten är många.

Jag hoppas att ni alla skall finna ert alldeles egna sätt att ta till vara på er sommar. Vårt vackra Sverige är fyllt av gamla, fina traditioner, men det är samtidigt ett framåtsträvande och modernt land.

Jag ber att ni alla förenar er med mig i ett leve för Sverige, vårt älskade fosterland:
Leve Sverige, Leve det!