H.M. Konungens tal vid invigningen av utställningen "Bernadotteporträtt från två sekel"

Det är inte så ofta jag får inviga utställningar på hemmaplan. Senaste gången handlade det om ett urval av de unika vävda tapeter som finns på Stockholms Slott år 2002. De lyftes fram och visades under några månader i Rikssalen.

Nu är det dags igen, fast denna gång gäller det de porträtt, som vanligtvis hänger i Bernadottegalleriet och övriga delar av Bernadottevåningen.

När de nu också tillägnas en särskild exponering i Rikssalen är jag säker på att många av Er, precis som jag, får en aha-upplevelse. För mig har utställningen, som jag naturligtvis har fått förhandstitta på, kastat nytt ljus på gamla välkända porträtt. Mina äldre släktingar framträder i en ny skepnad och den nya hängningen berikar på ett oväntat sätt konstverkens kvalitet.

Inför utställningen har porträtten fotograferats och utgör nu ryggraden i en vacker katalog med fina texter som inblickar i både historia och konst. För mig kändes det som att bläddra i ett gammalt familjealbum. Ett antal av tavlorna har inför utställningen genomgått viss renovering. Ytterligare några skulle nog må bra av ett lyft i sinom tid.

Porträttkonsten var ju forna tiders sätt att dokumentera nära och kära. I utställningen ser vi prov på både målningar av utpräglad familjekaraktär och sådana som är målade som statsporträtt. Svenska och utländska konstnärer har inbjudits att måla mina förfäder såväl som nuvarande familjemedlemmar.

Ni får själva hitta Era favoriter. Det är dags att vandra över till Rikssalen alldeles snart. Därför vill jag nu avslutningsvis, gratulera Husgerådskammaren och dess skickliga personal till ett utmärkt resultat. Den avgående chefen, Agneta Lundström har åstadkommit en "grande finale".

Därför kan jag idag med stor glädje förklara utställningen "Bernadotteporträtt från två sekel" invigd.

Tack och välkomna!