H.M. Konungens jultal 2003

För flera år sedan var Drottningen och jag på besök i Vancouver.

Där, i de gamla svenskbygderna, besökte vi ett hem för äldre och träffade bland andra en grupp svenskar, som arbetat större delen av sina liv som skogsarbetare. Canada var nu deras hemland, men minnena och berättelserna om Sverige blev så starka att de spontant tog upp en gammal välkänd visa:

Hälsa dem därhemma, hälsa far och mor

Hälsa gröna hagar, hälsa lillebror

Jag glömmer aldrig denna stund. Jag blev djupt rörd och kände en klump i halsen. Drottningen och jag skulle strax sätta oss på planet. Om några timmar skulle vi vara hemma i Sverige igen, men de gamla skulle förbli kvar med sina minnen och längtan.

Versen de sjöng är känslosam och inte mycket till poesi. Men den fångar en stämning, som så här vid juletid blir särskilt stark, inte minst om man är långt hemifrån.

Säkert har många av Er som denna julhelg vistas utomlands sänt hälsningar till vänner och bekanta här hemma. För en del har det kanske stannat vid tankar och minnen.

Det är särskilt till Er jag nu vill rikta mig med en hälsning, från vänner och släktingar här hemma, men också från mig och min familj.

Några enkla ord, som når fram till den som är saknad, är viktiga livstecken. De väcker minnen och kan skapa hopp om nya möten.

Saknad och längtan innebär ofta att någon tänker varma tankar om en medmänniska. Även om den man saknar, aldrig skulle komma tillbaka, så är det minnet av en varm och nära relation som betyder något.

Jag önskar att Ni, som i denna julhelg känner Er ensamma och övergivna, kan finna tröst i sådana minnen och i vetskapen om att det med stor sannolikhet finns någon, som tänker varma tankar om just Er.

Men det finns tyvärr många i vår värld som givit upp hoppet om någon eller något att vänta på. Inte minst bland barn och ungdomar finns det idag många som saknar tro på framtiden.

Drottningen har i dagarna firat sin 60-års dag.

När hon för en tid sedan fick frågan vad hon önskade sig svarade hon: tänk om alla goda krafter kunde samverka och göra något för alla utsatta barn.

Hennes önskan gick i uppfyllelse och resultatet blev ett givande seminarium i Bernadottebiblioteket på Slottet, där många eldsjälar utbytte erfarenheter om olika sätt att hjälpa barn och ungdomar som lever under svåra förhållanden.

Vi fick lyssna till många glädjande och positiva förebilder och vittnesmål om framgångsrikt arbete på detta område. Ibland när problemen känns oöverstigliga kan det kännas skönt att tänka på de ljus som trots allt lyser i mörkret.

Många av er verkar i den andan i Ert dagliga liv och arbete, här hemma eller utomlands.

Jag tänker då särskilt på Er som arbetar inom den sociala sektorn, i biståndsorganisationer eller i kyrkor och medverkar till att göra dagen mer uthärdlig och framtiden ljusare för så många medmänniskor.

Jag vill tacka Er alla varmt för Era värdefulla och osjälviska insatser. Ni bidrar till att skapa hopp om en tryggare och fredligare värld.

*

Vi behöver alla goda förebilder och inspiratörer i vårt arbete. Vår förra utrikesminister, Anna Lindh, som så brutalt och meningslöst mördades i höstas, var en sådan.

Anna Lindh hann under sin korta livstid övertyga många om att även det som ser mörkt och svårt ut kan påverkas och ändras till det bättre.

Hon gjorde det med smittande entusiasm, gedigen kunskap och gott omdöme och blev därigenom just den goda förebild, som många idag söker.

Tron på vårt goda svenska samhälle fick genom mordet på utrikesministern sig en ordentlig törn.

Under året som gått har vi, här i Sverige, fått uppleva hur den vackra ytan även på andra områden har rämnat. Förhållanden, som vittnar om brist på traditionellt god moral och etik har avslöjats

Det har känts smärtsamt att upptäcka att den idyll, vi trott och hoppats vi levt i, varit grogrund för lättsinne och girighet.

Men de reaktioner som följt visar trots allt på en inneboende sundhet. Det svenska samhället bygger på en solid bas av gemensamma värderingar. Låt oss ta fasta på dessa och ägna tid och möda åt att bevara våra grundläggande värderingar.

En hörnpelare bland dessa är tolerans och solidaritet med andra medmänniskor. Trots ökade möjligheter att lära känna varandra, verkar inte förståelsen för andras värderingar och kulturer ha ökat.

Vi måste vara öppna och visa tolerans. Det verkar som om vi glömt bort både orden och innebörden i den gyllene regeln, som säger att allt vad jag vill att andra ska göra för mig ska jag vara beredd att göra för dem.

*

De statsbesök som Drottningen och jag årligen genomför, spelar en viktig roll i utbytet med andra länder och kulturer och är den djupaste bekräftelse på goda relationer mellan två nationer.

Under året har vi avlagt statsbesök i Thailand, Rumänien och Finland och varit värdar för två besök i Sverige, Tysklands President och Jordaniens Kung.

Till för ett antal år sedan var Tyskland en delad nation. En mur skar genom landet som en smärtsam påminnelse om det kalla kriget och om andra världskrigets fasor.

Både Drottningen och jag har i våra familjer upplevt det elände som det skapade. Det var därför av särskild betydelse för mig att få ta emot Tysklands President som högste företrädare för en enad tysk nation.

Det är viktigt att i tider av motgång erinra om att försoning, återförening och en bättre framtid inte är omöjliga mål att uppnå. Detta manar till eftertanke och ger samtidigt inspiration till fortsatt arbete i mänsklighetens och humanitetens tjänst.

Det gångna året kommer för oss européer att gå till historien bland annat för beslutet om att utöka den Europeiska Unionen. Först om några årtionden kan vi veta hur det kom att påverka vår gemensamma utveckling. Vår riksdag och regering har varit starka tillskyndare av EU:s utökning.

Därför ligger det i allas intresse att Ni, som arbetar med att underlätta de nya medlemsländernas inträde i vår gemenskap av demokratier möter framgång.

Det vidgade samarbetet kommer förhoppningsvis att förebygga konflikter mellan stater och människor och bli den garant för fred som grundarna en gång tänkte sig. Inget mål kunde vara mer angeläget på en kontinent som genom historien haft nog av hat, söndring och krig.

*

Under trettio år har jag varit Sveriges monark. Det stöd jag känner i svenska folkets starka förtroende har varit till stor hjälp och glädje under de gångna åren. Min strävan är att förvalta det på bästa sätt och att även i framtiden arbeta för Sveriges väl.

Drottningen och jag upplever så mycket som uppmuntrar och inspirerar under våra besök och resor i Sverige och utomlands. Människor, som i företag och i ideella sammanhang, gör stora insatser för att leda utvecklingen framåt, lösa problem i vårt samhälle och vara till stöd och hjälp för andra.

Dagligen får vi bevis för hur idérikedom, ansvarstagande och framtidstro är ständigt levande i vårt samhälle. Detta lägger grunden för den optimism vi känner inför det kommande året.

Det gör även våra barn. De är alla vuxna nu och känner stort ansvar för sina uppgifter, både officiellt och privat.

Kronprinsessan Victoria tar allt större del i arbetet med att representera Sverige och hjälper därmed Drottningen och mig på ett utmärkt sätt. Prins Carl Philip har bestämt sig för att gå vidare i sin designutbildning och Prinsessan Madeleine i sina universitetsstudier i konstvetenskap.

*

Idag sänder vi våra tankar till familj, släkt och vänner, men också till alla Er andra, hemma och utomlands. Från oss kommer en varm tillönskan om fortsatt frid och fred i juletid, om hälsa och välgång för Er och för dem som står Er nära.

Jag önskar också Er alla ett riktigt Gott Nytt År 2004!