H.M. Konungens tal vid Vitterhetsakademiens jubileumsbankett
Stockholm
(Det talade ordet gäller)
Herr preses,
Mina damer och herrar,
Vitter, vittrare, vittrast. Det har varit aftonens valspråk, åtminstone om man får döma av tidigare talare. Och var passar det för övrigt bättre än just här?
Att leka med ord måste vara tillåtet i kretsen av denna akademi, trots att Gustav III kapade åt sig frågor om språk och diktning till sin egen akademi 1786. Det känns dessutom upplyftande att vara i en församling som vet vad orden betyder. Hur många gör det om man frågar runt på en tidningsredaktion eller i en skolklass på gymnasiet idag?
Det känns mindre upplyftande att som lekman försöka nå upp till de vittra höjder som tidigare talare under kvällen rört sig på. Som vanligt har vi fått lyssna till intressant kunskap. Inte sedan Millennieskiftets dagar, när Rikssalen stod som värd för "Kunskapens Krona" har dess väggar kunnat suga åt sig så många kloka tankar och ord. Alla till Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens välförtjänta ära.
Akademien har som en huvudsaklig uppgift att till eftervärlden bevara olika tiders kulturer. Vårt rent fysiska kulturarv behöver vårdas. Men vi måste också kunna få tillgång till seder och bruk, traditioner och tänkesätt från gångna tider. Här gör Vitterhetsakademien en strålande insats.
Men Vitterhetsakademien är också en akademi i tiden. Den ger ett värdefullt stöd åt vår tids studier om människan, kunskaper som vi har större behov av än någonsin. Aldrig förr har väl "homo sapiens" haft så stora möjligheter att både bygga upp och rasera världen. Och vi gör det.
Men redan för 250 år sedan var Vitterhetsakademien en kraft i tiden. Den hjälpte till att slå upp våra svenska allmogedörrar för den franska och kontinentala upplysningen. Drottning Lovisa Ulrika öppnade och sonen följde efter. De blev båda Akademiens varma supporters
Bra, bättre, bäst.
Ja, så skulle man kunna karakterisera Vitterhetsakademiens utveckling. Inte minst när det gäller dess högtidssammankomster och allra helst de måltider som bjuds i samband därmed.
Jag har varit med länge nu. I höst blir det trettio år sedan jag tillträdde som monark efter min käre Farfar. Han var ju för övrigt dess preses under fem år innan Han blev Kung. Alla högtidsmiddagar har jag inte deltagit i, men tillräckligt många för att veta att denna var bäst! Både mat och dryck, samtal och stämning får högsta betyg.
Tusen tack för en minnesvärd kväll. Lycka till under kommande år och än en gång
Skål för Jubilaren!
