H.M. Konungens tal på Skansen den 6 juni 1991

”Flamma stolt mot dunkla skyar likt en glimt av sommarens sol

över Sveriges skogar, berg och byar över vattnen av viol ... ”

Så inleds sången ”Sveriges Flagga” som för första gången sjöngs här på Skansen för precis 75 år sedan. K.G. Ossiannilsson hade skrivit texten, tonsatt av Hugo Alfven, för just detta tillfälle, då Svenska Flaggans Dag firades för första gången.

Under de oroliga åren i början av vårt sekel, som så småningom ledde fram till första världskriget, stärktes de fosterländska känslorna även i vårt land. Tanken på en nationell samling kring en av rikets främsta symboler i form av en "Flaggans Dag" väcktes 1915 av Grosshandlaren Nils Ljunggren, som då tjänstgjorde i landsstormen.

Efter vissa sonderingar påbörjades förberedelserna i en för ändamålet särskilt bildad kommitté. Valet av dag diskuterades, och till slut bestämde man sig för den 6 juni, ett datum som vid olika tillfällen betytt mycket för Sveriges utveckling.

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges Konung, och därmed lades grunden till ett enat svenskt självständigt rike.

Den 6 juni 1809 skrev riksdagen under den regeringsform, som fastslog våra allmänna, medborgerliga fri- och rättigheter.

Bestyrelsen för Svenska Flaggans Dag konstituerades den 10 april 1916. Ett par månader senare, den 6 juni, samlades svenskarna för första gången runt om i vårt land till en opolitisk hyllning till den svenska flaggan, som symbol för fosterlandet.

Svenska Flaggans Dag blev inte omedelbart den självskrivna festdag den är nu, 75 år senare. Ett målmedvetet, och i många fall helt ideellt arbete, har lett fram till dagens landsomfattande samling kring vår blågula nationssymbol. Våra många folkrörelser har bidragit till att flaggan gärna hissas i högtidliga sammanhang, inte bara på offentliga byggnader utan i många täppor och trädgårdar i hela Sverige. Och faktiskt inte bara i Sverige; de svenskar som är bosatta utomlands finner också i flaggan en symbol för hemlandet och sina rötter.

Friheten från politiska band har varit en av grundförutsättningarna för de framgångar Svenska Flaggans Dag har rönt genom åren. En av de största hitintills är onekligen det riksdagsbeslut, som stadfäste den 6 juni som Sveriges Nationaldag. Den första riksdagsmotionen i samma fråga kom redan 1948, men den mottogs inte lika väl. Vi fick vänta ända till 1983, innan vi kunde högtidlighålla vår första nationaldag.

Vilken betydelse har flaggan haft genom århundradena? Vår svenska korsflagga har, liksom de övriga nordiska flaggorna, sitt ursprung i korsbaneren som fördes av medeltidens kristna furstar i korstågen. Baneret var härskarens värdighetstecken. Man daterar tillkomsten av det Kungliga svenska korsbaneret till 1400-talets mitt och Karl Knutsson Bonde.

Först på Gustav II Adolfs tid blev flaggan en symbol för staten och det svenska riket. Den hissades sällan till lands utan mest till sjöss, och så förblev det till långt in på 1800-talet.

Men så kom unionsstriderna, och intresset för flaggning ökade. När Oskar II 1872 bestigit tronen, lät han hissa kungaflaggan på Stockholms Slott för första gången. Det skulle dröja ytterligare några år innan flaggan vajade på andra officiella byggnader, men efter unionsbrottet med Norge 1905 flaggades det allmänt här i Stockholm.

Idag är den svenska flaggan en nationell symbol, som alla har tillgång till. Den förknippas ofta med glada upplevelser. Det kan vara skolavslutning eller vårt svenska hockeylandslag som vinner VM-guldet eller en kär vän som fyller 50 år. När den svenska Mount Everest-expeditionen placerade en svensk flagga på Mount Everests topp för bara några veckor sedan, blev alla vi svenskar delaktiga i denna prestation.

Flaggan förenar och är en symbol för samling kring nationella värden och vårt historiska arv, för solidaritet, frihet och demokrati. Kring flaggan kan vi alla sluta upp, oberoende av politisk och religiös hemvist. Denna tradition är väl värd att vårda och föra vidare till kommande generationer.

Men de svenska färgerna förpliktigar också. Jag träffar ofta statsmän och andra företrädare för världens nationer. För en stund sedan hade jag ett samtal med Sovjetunionens president, Michail Gorbatjov. Det står fullt klart att Sverige utomlands representerar bl. a. social medvetenhet, generositet mot behövande och solidaritet med de svaga, ett avancerat miljötänkande liksom ett långt framskridet tekniskt och industriellt kunnande. Det är tidigare generationers hårda arbete, som byggt detta Sverige, vars färger vi måste fortsätta att försvara.

Sveriges flagga skall i fortsättningen kunna ”flamma stolt”, för vårt fosterland. För detta krävs att vi som individer visar engagemang, medvetenhet och generositet. Sverige är inte ett opersonligt och statiskt neutrum; Sverige är dess medborgare.

Jag föreslår, att vi nu gemensamt utbringar ett leve för Sverige: Leve Sverige, leve det!