H.M. Konungens tal i Umeå den 6 juni 1991

Det är första gången Drottningen och jag deltar i flaggfest och nationaldagsfirande på dessa nordliga breddgrader.

Vi har ju tidigare besökt Umeå och känner därför väl till staden. Men att se Er alla samlade här för att högtidlighålla den 6 juni och därmed hylla Sverige och dess flagga ger oss en mänsklig dimension som vi skattar högt.

Årets nationaldagsfirande är också en jubileumsfest. Det är 75 år sedan son man runt om i vårt land samlades på olika platser till den första Svenska Flaggans Dag.

Det var orostiderna i samband med första världskriget som fick Grosshandlaren Nils Ljunggren att ta initiativ till denna nationella samling i Sverige.

Idag råder inte krig på samma sätt. Men jorden har krympt, och vi befinner oss närmare de oroshärdar som finns runt om i världen. Genom TV:s försorg har vi i år alla kunnat uppleva Gulfkrigets realism hemma i våra vardagsrum, liksom de baltiska staternas kamp för självständighet.

Den snabba tillgången till verkligheten gör oss mera delaktiga i världssamfundets utveckling. De omvälvande förändringarna i Europa är vi alla medvetna om, och Sveriges ställning i framtidens gemensamma marknad diskuteras dagligen.

I ett skede då det okända breder ut sig känns det tryggt att samlas kring det vi alla värderar och respekterar. Flaggan, som opolitisk nationssymbol, representerar de värden vi förknippar med vårt fosterland. Fred, frihet och demokrati, solidaritet med de svaga, tekniskt och industriellt kunnande samt en levande och livsduglig natur är några av de kvaliteter jag helst tänker på när jag tänker på Sverige.

Vi borde alla idag, på Sveriges Nationaldag, förenas i en bön cm att Sverige även i framtiden kommer att utmärkas av sådana positiva förtecken. I en alltmer komplex värld blir det svårare och svårare. Vi svenskar måste hjälpas åt att var och en dra våra strån till stacken. Det är vi skyldiga våra förfäder, som byggt vårt land. Men vi är också skyldiga våra barn och barnbarn ett arv, som vi med stolthet kan lämna vidare.

Samlingen kring vår blågula flagga på Nationaldagen manar till eftertanke men också till fest och glädje. När ”Den blomstertid nu kommer”, låt oss glädjas över sol, himmel och hav, ängar och skogar, som är vackrare än någonsin.

Och låt oss lämna dessa ovärderliga tillgångar oförstörda vidare till eftervärlden. Med detta mål i sinnet önskar Jag Er alla en minnesvärd Nationaldag 1991 och en sommar, som förhoppningsvis både varmare och skönare än den är just nu.