Ceremoniella föremål

Riksbaneret är tillverkat i Paris till kung Adolf Fredriks kröning år 1751. Guldbroderierna på ljusblå sidenrips är utförda av Nicolas-Vincent Du Trou. På baneret syns det stora riksvapnet, men utan hjärtsköld med den regerande kungaättens släktvapen. Riksbaneret har därför ända till nutiden använts oförändrat vid kröningar och kungliga begravningar. Det finns också fem äldre riksbaner varav det äldsta är från Johan III:s begravning 1594.

Tronen är den stol som en kung eller furste traditionellt använt i statsceremoniella sammanhang. Silvertronen var en gåva till drottning Kristina från greve Magnus Gabriel De la Gardie inför hennes kröning 1650. Den utfördes i Augsburg av silversmeden Abraham (I) Drentwett. Stolen har en stomme av trä, helt täckt av silver. Ryggstödet kröns av Rättvisan (Justitia) med svärd och vågskål och Klokheten (Prudentia) med spegel i sin hand. Från början omgav de drottning Kristinas namnchiffer, men till Adolf Fredriks kröning 1751 ersattes det med lilla riksvapnet.

Dopfunten är utförd av François Cousinet efter en modell av Jacques Fouquet d.ä. och stod färdig 1707. Den första att döpas i funten var Gustav III år 1746. Sedan dess har merparten av de kungliga barn som fötts i Sverige döpts i funten, dock inte alla.

Dopfunten har genom åren företrädesvis använts i Slottskyrkan på Kungl. Slottet men även vid dop på Drottningholm och Tullgarn. I dag visas funten i Skattkammaren på Kungl. Slottet

Den äldsta bevarade kröningsmanteln i Sverige är Erik XIV:s från 1561. Den yngsta utfördes till Oskar II:s kröning 1873 i Storkyrkan. Manteln är svensk och tillverkad av rödviolett sammet med broderade kronor i guld samt bräm och hermelinsskinn.

Marskalkstavar betecknar bärarens rang. Vid exempelvis statsbesök, kungliga dop, bröllop och begravningar använder H.E. Riksmarskalken och förste hovmarskalken sina, respektive ämbetsstavar.