2016-06-06

H.M. Konungens tal på Sofiero den 6 juni 2016

(Det talade ordet gäller)

Kära nationaldagsfirare!

I år är det 150 år sedan min farfars farfar, kronprins Oscar, och hans hustru Sofia av Nassau flyttade in här på Sofiero. De hade förälskat sig i den här platsen vid ett besök i Helsingborg och bestämt sig för att bygga ett sommarslott här. Och det är ju inte svårt att förstå, när man ser den här utsikten!

1905 fick min farfar, kronprins Gustaf Adolf, ta emot slottet som bröllopsgåva när han gifte sig med sin första hustru, Margareta från England. Och det var de två som tillsammans byggde upp den här fantastiska trädgården.

Kronprinsessan Margareta hade breda konstnärliga talanger. Hennes måleri och fotografi kan vi också ta del av i den jubileumsutställning som vi inviger här på Sofiero i dag, om sex generationer av kungligt konstnärskap.

Under hela sitt liv tillbringade min farfar sina somrar här på Sofiero. Här kände han sig hemma. Det här var hans plats på jorden. Även jag har många fina minnen härifrån. Men det var också här som mitt liv förändrades för alltid. Kung Gustaf IV Adolf var ju inte bara min farfar. Han var också min företrädare som kung av Sverige.

De sista veckorna av hans liv tillbringade jag mycket tid här på Sofiero. Det var de där första veckorna i september, precis när sommaren börjar gå över i höst. 

Då gick jag många promenader här i parken. Ensam, eller med min syster Christina. Med henne talade jag om framtiden. Och insikten började sjunka in, att jag snart skulle axla en mycket stor uppgift.

Kung Gustaf VI Adolf dog den 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett. Det var en tung och allvarlig dag. Jag sörjde min farfar – och nu skulle jag också efterträda honom.

Jag var då tjugosju år gammal.

I år har jag fyllt sjuttio.

Det är mycket som har förändrats i Sverige på dessa drygt 40 år.

En stor förändring är förstås digitaliseringen och vårt nya informationssamhälle. Där ligger Helsingborg i framkant: Här finns ett centrum för e-handel och fritt trådlöst nätverk på utvalda offentliga platser. Faktum är att just den här slottsparken är senast ut bland dessa fria så kallade wi fi-zoner!

I dag lever vi också i ett helt globaliserat samhälle. Vi är sammanlänkade med vår omvärld på ett sätt som vi inte kunde föreställa oss i början av sjuttiotalet.

Samtidigt har Sverige en lång historia av internationella kontakter. Det är i hög grad vårt nära samspel med omvärlden som har gjort Sverige till det rika och utvecklade land som det är idag.

Och vi fortsätter i samma anda. Bland annat genom omfattande handel, inte minst här i Helsingborg och Öresundsregionen. Sverige exporterar viktiga innovationer, till exempel på miljöteknikområdet. Och vårt land är engagerat i olika internationella samarbeten för fred och utveckling.

Men i en internationaliserad värld finns också en risk för rotlöshet. Att vi som enskilda människor känner oss vilsna och otrygga.

Att höra hemma: Den känslan är viktig. Jag önskar att fler ska få uppleva den här i Sverige. Alla ska känna trygghet och gemenskap i vårt land. Oavsett var man är född, oavsett på vilken plats man bor.  

Det är detta som vi firar på vår nationaldag: Samhörigheten med Sverige och med varandra.

Och den 6 juni lyfter vi fram fina symboler för detta, inte minst den svenska flaggan: Den är välkomnande. Den tillhör alla svenskar, nya och gamla. Och den symboliserar det som är vårt gemensamma hem – vår plats på jorden.

Jag tror också att många håller med mig om att naturen har en särskild plats i den svenska traditionen. För mig personligen har miljö och natur varit ett livslångt intresse som jag har valt att engagera mig i på olika sätt.

Och här i dag står vi faktiskt intill det som ska bli ett nytt stadsnära naturreservat. Skogarna och ängarna runt Sofiero ska bli Pålsjö naturreservat. Därmed värnas värdefulla biotoper och människor får nya möjligheter till rekreation i en unik miljö.

I dag inviger vi också en 2000 kvadratmeter stor jubileumsträdgård som tagits fram inför 150-årsjubileet här på Sofiero. Tillsammans kommer slottsparken och naturreservatet att bilda en fantastisk helhet.

Kära helsingborgare: Min farfar testamenterade Sofiero till Helsingborgs stad. Jag vill tacka er för att ni tar så väl hand om den plats som betyder så mycket för mig och min familj. Och som skänker stor glädje till sina många besökare. Inte minst en sådan här dag – ett jubileumsfirande på Sveriges nationaldag.

Leve Sofiero, och leve Sverige!

Hurra, hurra, hurra, hurra!