2015-08-18

H.M. Konungens tal vid konferensen Levande laxälvar, Umeå tisdagen den 18 augusti 2015

(Det talade ordet gäller)

Kära vänner,

Jag gläds varje gång jag får möjlighet att återvända hit till det storslagna Västerbotten. Detta tillfälle är dessutom lite extra speciellt. En av de frågor som verkligen ligger mig varmt om hjärtat ska avhandlas under kommande tre dagar, nämligen hur vi tillsammans ska restaurera och förvalta våra vatten i Sverige.

Jag vet också att Västerbottens län ligger långt framme med arbetet inom dessa områden.

Vårt Sverige, med den välfärd och det välstånd vi har idag beror i stor utsträckning på vattnet, eller den inneboende kraften i vattnet.

I det lilla perspektivet har små vattendrivna kvarnar eller sågverk varit av en central betydelse för varje litet samhälle längs med bäckar, åar och älvar i vårt avlånga land.

I det större perspektivet har produktionen från kraftverken bidragit med energi åt vår viktiga basindustri. Vattendragen har också utgjort synnerligen viktiga transportleder för timret från det skogsrika inlandet till förädlingsindustrierna vid kusten. Vi ska naturligtvis inte heller glömma den födotillgång sjöarna och vattendragen bidragit med.

Men, tyvärr är det också så att människans nyttjande av vattnet har orsakat negativa konsekvenser för många av de arter som är knutna till dessa livsmiljöer.

Många arter, till exempel lax och öring, begränsas kraftigt av olika typer av vandringshinder.

När det gäller hållbar förvaltning vill jag dela med mig av en egen erfarenhet från Forsavan – min del av Tärnån.

Sedan 1930-talet har statistik förts över fisket i vattendraget och vi har tydligt sett att storleken på öringen minskat högst påtagligt under åren. Vi beslutade 2010 att utreda orsakerna till detta genom att genomföra årliga biologiska undersökningar i ån. Utifrån resultaten från dessa undersökningar har den viktiga förvaltningen av fiskbeståndet anpassats. Dessa insatser har gett resultat och vi ser nu att både antal och storlek på fisken ökar. Detta är ett lokalt exempel men motsvarande problembild finns förstås i många andra vattendrag.

I Sverige är det ungefär 1,6 miljoner svenskar som fritidsfiskar. Fritidsfisket är viktigt för rekreation och folkhälsa. Det bidrar även till en nära kontakt med naturen och lockar dessutom turister till den svenska landsbygden vilket skapar möjligheter till företagande och bidrar till sysselsättning.

Givetvis måste det också finnas utrymme för ett väl fungerande yrkesfiske.

Därför det är viktigt att fisket förvaltas både långsiktigt och hållbart.

Jag ställer mig ibland frågan, vilka vatten vill vi att våra barnbarn ska ärva?

Ett av Sveriges miljökvalitetsmål är ”Levande sjöar och vattendrag”. Detta mål tillsammans med flera EU-direktiv styr inriktningen på vår miljöpolitik för att vi ska kunna lämna över en bättre miljö till kommande generationer.

Våra sjöar och vattendrag ska vara naturliga och ekologiskt hållbara. Det är många växter och djurarter som är beroende av att vattendragen får flöda fritt med variationer efter årstider och väderförhållanden.

Vi måste se helheten för att långsiktigt garantera fungerande ekosystem i våra vatten. Vattendragen är trots allt landskapets blodådror. Sötvattnets ekosystem bidrar med allt från dricksvatten, fiske och rekreation men även livsviktiga miljöer för olika arter.

Och det är detta som jag önskar att våra barnbarn och efterföljande generationer ska få uppleva.

Med dessa ord förklarar jag 2015 år restaurerings- och förvaltningskonferens öppnad.