2004-12-07

H.M. Konungens tal vid konsert i Rikssalen med anledning av Kungliga slottets 250-årsjubileum, 7 december 2004

Ärade Statsråd,
Kära Familj,
Kära Gäster,

Idag är det 250 år sedan Konung Adolf Fredrik och Drottning Lovisa Ulrika lämnade Wrangelska Palatset på Riddarholmen för att flytta in i detta vackra slott. (Äntligen!) Det hade tagit dryga halvseklet, att bygga detta slott, efter den ödesdigra slottsbranden, då gamla Tre Kronor år 1697 så gott som jämnats med marken. Delar av norra längan var det enda som kunde räddas.

Den historien får vi höra mera om så småningom av Bo Vahlne, Husgerådskammarens förre chef.

För egen del ser jag - speciellt i det här sammanhanget - på Slottet mera utifrån personliga upplevelser och huvudsakligen ur två olika perspektiv.

För det första är det ett av Sveriges, ja kanske till och med ett av Europas förnämsta kulturcentra. Här har under historiens gång skatter samlats, vårdats och värnats. Kulturskatter, som tillhör Sverige och alla oss som lever här. De är en del av vårt gemensamma kulturarv och våra rötter.

Därför känns det för mig så naturligt att göra dessa miljöer och föremål tillgängliga, att öppna Stockholms Slott - och de andra Kungliga slotten. Stockholms Slott slår upp portarna för besökare elva av årets tolv månader och hundratusentals intresserade söker sig hit, från när och fjärran.

På Nationaldagen har det blivit tradition för många stockholmare, att söka sig hit. De ser Slottet som en naturlig samlingsplats, den dag på året vi hedrar vårt land och dess symboler alldeles särskilt. Då öppnar vi upp litet extra, både inomhus och utomhus.

I år, under jubileumsåret, har stora skaror lockats av spännande föreläsningar, särskilda visningar, utställningar och konserter. Det har ibland varit kö långt ut på Borggården och programmen har fått ges i repris.

Ur ett helt annat perspektiv ser jag på Kungliga Slottet som mitt hem. Till Södra Flygeln, som ligger i en rät linje rakt genom Slottskapellet härifrån Rikssalen och vetter mot Skeppsbron, flyttade jag 1951 med min mor och mina systrar från Haga. Vi fick våra egna rum i en våning med en lång korridor, som sluttade svagt ned mot vattnet och som gav möjlighet till många roliga lekar. Det var nämligen inte tal om att leka kurragömma i Vita Havet eller sparka boll nere i Östra Valvet.

Minnena är många från den tiden, men alldeles särskilt kommer jag ihåg de dofter, som ibland spred sig från källarvalven, då jag kom hem från skolan. Där idag Livrustkammaren har sina lokaler, lagrade Vin & Sprit allehanda drycker på stora ekfat. Det var härliga tider...

Så småningom fick jag så min egen våning, i nordöstra längan, där jag också bodde de första åren som gift och sedan som familjefar. Ända tills Drottningholm och grönskan däromkring blev oemotståndlig och lockade oss att flytta 1981.

Men Kungl. Slottet är fortfarande mycket av Familjens bas. Här tillbringar vi arbetsdagen tillsammans med många medarbetare. Att fira dagens jubilar- Stockholms Slott, som är 250 år, tillsammans med er, känns extra roligt genom att ytterligare få visa, hur detta är ett i allra högsta grad levande slott!

Det lever på många sätt. Enbart under mina år har Slottet genomgått en enastående upprustning. Hantverksmässigt har 10.000 fönster renoverats, en ordentlig hiss har ÄNTLIGEN installerats, kablar har dragits för datorer, brandlarm och andra säkerhetsarrangemang. Kungliga Byggnadsstyrelsen och dess arvtagare Statens Fastighetsverk har, i god samarbetsanda med Ståthållarämbetet och arkitektkontoret, med stor finess och elegans anpassat Slottet efter dagens många krav.

Under två hundra femtio år har Stockholms Slott gjort en enastående resa. Från att ha varit Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas magnifika kungliga palats har det blivit Carl Gustafs och Silvias - och våra ungdomars - nätverksanpassade och funktionella arbetsplats.

Men den klassiska skönheten finns kvar. Vi skall enligt min devis - värna, vårda och visa - detta kulturella arv. Stockholms Slott lever - och lever upp, särskilt en kväll som denna.

Jag hälsar er alla varmt välkomna till Rikssalen och denna hyllning till Slottet. Låt oss ha en trivsam kväll tillsammans med musik och historik i lagom portioner. En kväll, som jag hoppas skall gå till historien, som en liten del i Stockholms Slotts långa liv.

Nu ber jag maestro förbereda taktpinnen. Tack för mig och än en gång hjärtligt välkomna!