1999-03-23

H.M. Konungens tal vid galamiddagen för Ukrainas President Leonid Kutjma

Herr President,

Det är för Drottningen och mig en stor glädje att få välkomna Er och Fru Kutjma till Sverige tillsammans med den delegation av många framstående företrädare för Ukraina, som åtföljer Er.

Ert statsbesök här är historiskt. För första gången någonsin besöker en ledare för det fria Ukraina vårt land. Detta statsbesök kommer säkert att bidra till att den ömsesidiga förståelsen och de redan mycket goda förbindelserna mellan Ukraina och Sverige fördjupas. Jag hoppas också att Ni och Fru Kutjma skall kunna göra Er en god bild av Sverige under dessa dagar. Det gläder mig därför att Ni inte enbart stannar i huvudstaden utan även reser till Göteborg.

Dagens Ukraina har varit en oberoende stat i sju år. Det är historiskt sett en kort period. Men under denna tid har stora framsteg, som till en del varit svåra och krävande, gjorts. Ukrainas strävanden att på rättsstatens grund föra den ekonomiska reformprocessen vidare och närma sig det övriga Europa har Sveriges fulla stöd.

Ukrainas och Sveriges folk kan se tillbaka på urgamla relationer. Redan innan det fanns vare sig en ukrainsk eller en svensk central stat var förbindelserna intensiva, såväl de politiska som de kommersiella och personliga. För över tusen år sedan tillbringade exempelvis Vladimir den Helige tre år i Sverige, innan han blev furste av Kiev. Hans son Jaroslav gifte sig med Olof Skötkonungs dotter och hans sondotter med Norges konung.

Allt sedan dess har kontakterna mellan våra länder varit många och av skiftande slag. Den mest dramatiska händelsen var slaget vid Poltava, som på många sätt blev avgörande för såväl Ukrainas som Sveriges historia.

En mindre välkänd historisk händelse är Katarina II:s förflyttning av en grupp svenskar från ön Dagö i Östersjön till Gammalsvenskby, vid nedre Dnjepr, i slutet av 1700-talet. De 800 invånarna i Gammalsvenskby har bevarat sina svenska namn och traditioner och till viss del sitt svenska språk, trots att över tvåhundra år förflutit och trots omänskliga lidanden i det förgångna. I samband med detta statsbesök fattas beslut om att upprätta ett svenskt honorärkonsulat i det län där Gammalsvenskby ligger.

Ett förnämligt prov på gamla svensk-ukrainska kontakter är de verk av Carl Peter Mazer, som Ni, Herr President, kommer att få se på Nationalmuseum. Hans teckningar av vackra byggnadsverk i mitten av 1800-talet ger en ovärderlig bild av den tidens Kiev. Drottningen och jag hade år 1978 tillfälle att på plats beundra stadens intressanta arkitektur, och jag minns fortfarande Kiev som en stad, där nästan samtliga gator är kantade med träd. Detta är ju inte enbart en skönhetsaspekt utan också ett tecken på framsynt intresse för stadsmiljön.

Herr President,

Vi vill under Ert besök i Sverige ge en så allsidig bild av vårt land som möjligt, så att Ni skall kunna se de möjligheter till samarbete inom olika områden som föreligger. Jag vet att Ni lägger stor vikt vid det ekonomiska samarbetet och hoppas att de kontakter med svenskt näringsliv, som Ni har under besöket, skall leda till påtagliga resultat.

Svenska företag har efter besök i Ert land insett, att det finns stora möjligheter till ett, för båda parter, fruktbart ekonomiskt samarbete. Betydelsefulla svenska investeringar har under senare år också gjorts i Ert land. Många svenska företag finns på plats, och flera stora projekt är, enligt vad jag erfarit, under diskussion. Det är min förhoppning, att Ukraina även fortsättningsvis kommer att bereda de svenska företagen goda arbetsvillkor.

Herr President,

I Era strävanden att utveckla Ukraina till en modern demokratisk stat vill vi vara en samarbetspartner och dela med oss av våra erfarenheter, om Ni så önskar. Ukraina är bland de länder i vårt närområde som prioriteras när det gäller utvecklingssamarbetet. Särskilt gläder det mig, att den svenska insatsen för lokalt självstyre i staden Irpen utanför Kiev vunnit Er personliga uppskattning. Samarbetet kring lantmäteri och fastighetsregistrering har också visat sig leda till goda resultat.

Ukrainas folk har under det senaste decenniet drabbats av flera katastrofer, varvid Sverige, i mån av resurser, bidragit med humanitär hjälp, både genom officiella och frivilliga kanaler. Närmast i tiden ligger de svåra översvämningarna i sydvästra Ukraina där svenska regeringen har beslutat att ge ett bidrag till hjälpinsatserna.

Men jag tänker också på Tjernobyl-katastrofen, som för tretton år sedan drabbade en betydande del av Ukrainas befolkning liksom andra länder, bl.a. Sverige. Frivilliga insatser görs än idag från svenska organisationer för att på olika sätt bidra till att lindra skadeverkningarna efter katastrofen. Även det statliga biståndet har varit betydande. Vårt land har exempelvis åtagit sig att ge ett stort bidrag till den internationella Tjernobylfonden, var styrelse leds av en svensk.

Jag hoppas att kontakterna mellan Ukraina och Sverige skall fortsätta att utvecklas på ett allsidigt sätt. Kanske kommer det, inom en inte alltför avlägsen framtid, att vara naturligt för enskilda människor i våra båda länder att ha väl etablerade vardagskontakter med varandra.

Herr President,

Ert och Fru Kutjmas statsbesök i vårt land kommer säkert att bidra till en sådan utveckling. Många goda samarbets-möjligheter föreligger, och som en viktig grund för detta skall Ni finna svenska regeringens och folkets positiva stöd och bemötande.

För Er, Herr President och för Fru Kutjma, för Ukrainas folk och för kontakterna mellan våra båda länder föreslår jag nu att vi förenar oss i en skål!