1995-06-06

H.M. Konungens tal

i Norrköping den 6 juni 1995

(Det talade ordet gäller)

Kära svenskar,

I hela vårt land högtidlighåller vi idag vår nationaldag.

Här i Norrköping har vi samlats i tusental för att hylla vårt land, i glädje över naturens skönhet, över vårens och sommarens seger över vintern. Denna högtid är också en manifestation av de värden vi gemensamt hyllar.

Drottningen och jag kommer gärna hit till Norrköping, särskilt en dag som denna. Här kan man finna det bästa, som vårt Sverige har att erbjuda. En kombination av historia och modern utveckling, i fin harmoni.

I Sverige har vi mycket att vara stolta över och tack samma för: ett fritt och oberoende land, ett högt välstånd samt en vetenskaplig och teknisk utveckling, som ger stora möjligheter för framtiden.

Men det finns också allvarliga hot här hemma och i omvärlden: miljöproblemen, som fordrar ständig uppmärksamhet, krig och katastrofer och det ökande våldet.

Våldets utveckling går hand i hand med tilltagande bruk av alkohol och droger. Vilsenheten hos många ungdomar är påtaglig. De har svårt att få fotfäste i tillvaron och detta oroar mig mycket.

Särskilt allvarligt är att missbruket tränger långt ned i åldrarna. Detta missbruk kan förstöra en ung människas hela liv. Vi måste därför reagera kraftfullt och villkorslöst, inte passivt falla undan. Vi får aldrig ge upp kampen, aldrig acceptera och legalisera narkotikan.

Alla vill vi ge våra barn och ungdomar en så trygg och säker grund som möjligt att bygga vidare på i livet.

Detta kräver att vi föräldrar har ork och tid för våra barn, tar del av deras bekymmer och glädjeämnen, ställer krav och sätter gränser. Det innebär också att vi hos våra barn ingjuter respekt för andra människor.

Att föräldrarollen förändrats i vårt samhälle betyder inte att den blivit mindre viktig. Tvärtom. Den har också blivit svårare och vi måste på olika sätt, inte minst med frivilligorganisationernas hjälp, stödja de föräldrar som av olika skäl inte har möjlighet att ta ansvar för de egna barnen.

Detta blev en av de slutsatser som jag drog efter det rundabordssamtal som häromveckan ägde rum på Stockholms Slott. Samstämmigheten mellan regering och opposition och mellan de olika organisationerna var stor: vi måste alla samarbeta mot våldet och för våra ungdomar.

Det är viktigt att de unga upplever att de har något att leva för, att de känner att de betyder något också för andra människor. Inte minst därför är kampen mot arbetslöshetens gissel så viktig.

Men världen vidgar sig. För oss alla, men särskilt för de unga, har arbetsmarknaden blivit större. Vi har många välutbildade ungdomar som ger sig ut i världen och på olika områden gör fina insatser till glädje för sig själva och för Sverige. De hjälper till att hålla Sveriges fana högt utomlands.

Det är 50 år sedan andra världskrigets slut, det blodigaste kriget i historien. I land efter land har människor samlats för att uttrycka sin respekt för och medkänsla med alla dem som drabbades av de ohyggliga följderna.

Även vi har anledning att känna tacksamhet mot svenskar som gjorde uppoffrande insatser för landet eller för att hjälpa medmänniskor. Jag tänker bl. a. på de många svenska sjömän som gav sina liv för att hålla vitala försörjningsleder öppna.

Det är en djup tragik att, när vi firar 50-årsjubileet av freden, pågår nya krigshandlingar i Europa. FN:s freds­ bevarande styrkor och andra hjälporganisationer gör stora insatser i det forna Jugoslavien. Jag vill idag, på nationaldagen, sända en särskild tanke till alla de svenskar som befinner sig i området och som med stor risk för den egna säkerheten, bistår de människor som drabbas.

Det finns således stor anledning att komma ihåg den grundläggande iden med den Europeiska Unionen: aldrig mera krig mellan våra länder. Erfarenheten visar, att fördjupat samarbete leder till ökad förståelse och ökad vänskap till en fredligare värld.

I det nära europeiska samarbete som vi nu gått in i, känns samtidigt behovet av identitet starkare än någonsin. Vi är och förblir svenskar men kommer i framtiden alltmer att också vara européer och världsmedborgare. Att vi också får en internationell identitet utesluter inte att vi behåller och utvecklar vårt nationella fotfäste. Den som är trygg och rotad i sin egen kultur kan lättare ta emot och berikas av det nya och annorlunda.

Sveriges nationaldag, som vi firar idag, är också svenska flaggans dag. Vår blågula flagga är idag den främsta symbolen för det som ligger oss närmast om hjärtat, vårt land och våra kära. Den står också för fred och frihet, för tolerans och solidaritet och för värn av de mänskliga rättigheterna.

Låt oss därför fira vår nationaldag och vår svenska flagga med stolthet och glädje, som en samlande symbol för alla svenskar, hemma och utomlands.