1989-06-06

H.M. Konungens tal

i Malmö den 6 juni 1989

(Det talade ordet gäller)

Herr Landshövding, kära Malmöbor!

”I denna ljuva sommartid”. Så börjar en av våra mest omtyckta psalmer. Och i denna ljuva sommartid får vi fira Sveriges nationaldag. (Jag beklagar dock att vädret inte är särskilt tilltalande idag.)

Vi samlas idag kring vårt land, vår flagga och vårt gemensamma kulturarv.

En av de viktigaste delarna av vårt kulturarv ar onekligen vår kärlek till naturen. Här i Norden har vi ett sätt att leva i symbios med naturen, som ar unikt. Vår miljö är en del av vår höga livskvalitet, som måste vårdas. Det är en del av vårt liv, värd att föra vidare till våra barn och till kommande generationer.

Dessa tankar kändes särskilt angelägna nar vi tidigare idag for genom det skånska slättlandskapet. Det sägs ofta av de okunniga, att Skåne är platt som en pannkaka. Men i så fall är det en ovanligt böljande pannkaka. För övrigt bjuder ju Skåne på både berg och dalar, skogar och sjöar, som på ett fascinerande sätt gör detta landskap till ett Sverige i fickformat.

Ett Sverige, som vi här har samlats för att hylla. Ett Sverige, som idag kanske är mera internationellt än någonsin. Det finns nu i vårt land människor från 160 länder. Och räknar man ihop dem, deras barn och barnbarn, rör det sig om ca en miljon eller knappt 15 % av Sveriges befolkning, som har utländska rötter.

Detta fenomen ställer stora krav på oss alla, infödda och invandrade. Vi måste kunna visa tolerans, medmänsklighet, intresse och generositet.

Men vi måste också kunna blicka utåt, se bortom våra egna gränser. Denna mångfaldiga kulturbild finner vi också i andra delar av världen. Människor har i alla tider rört på sig och flyttat omkring. Men aldrig tidigare så många som nu. Och aldrig tidigare har så många kulturer försökt leva sida vid sida i Europa.

När vi idag besöker Malmö känns det naturligt för mig att tala om just dessa frågor. Denna del av Sverige har haft en skiftande historia. Skåne har ju genom tiderna varit ömsom svenskt, Ömsom danskt. Här, vid randen av Öresund, ett stenkast från Danmark och vid porten till Europa har jag en känsla av att många gränser redan har raserats. Malmö ligger närmare både Europa och den övriga världen än andra delar av vårt land.

Detta närmande till inte minst Europa ligger onekligen mycket i tiden. Såväl våra politiska företrädare som vårt näringsliv arbetar intensivt på en lösning, som kan tillgodose alla krav, som måste ställas på ett sådant utökat samarbete. I en värld, där kommunikationerna blir tätare och snabbare för varje dag kan vi inte isolera oss, om vi vill behålla vårt andliga och materiella välstånd för framtiden.

Men idag, på vår nationaldag, må vi vara förlåtna om vi mest ser inåt; på vårt eget land. För idag hyllar vi alla de kvaliteter, som vi skattar så högt i Sverige. Inte enbart vår enastående natur och vårt rika kulturarv utan kanske än mera grunderna för vårt samhälle: friheten och demokratin.

Låt oss alla hjälpas åt att komma ihåg att dessa viktiga beståndsdelar i vårt Sverige inte är självklara. Våra förfäder har kämpat för att nå dit vi har kommit idag. Nu är det vår sak att slå vakt om det som är bra – och försöka förändra det som kan bli ännu bättre.

Men nu står vi mitt uppe i inledningen på sommaren. Vi ser fram emot båtliv och hängmatta, fjällvandring och strandlek, iskalla saftkalas, mogna krusbär och guldgula kantareller, ja alla dessa helsvenska sommarföreteelser.

Då vill jag önska alla i Sverige en skön och solig sommar. Drottningen och jag tackar för en upplevelserik svensk försommardag i denna vackra del av vårt land.

Låt oss avsluta med att betyga vår kärlek till och respekt för vårt land med ett trefaldigt skånskt leve: Leve Sverige, det leve!