2018-02-10

H.M. Konungens tal på Wilhelmina Winter Weekend, Västerbottens län, lördagen den 10 februari 2018

(Det talade ordet gäller)

Fru Landshövding,
Kommunfullmäktiges ordförande,
Kära Vilhelminabor!

Februari 1918 är en viktig milstolpe i Vilhelminas historia. En kylslagen vinterdag för 100 år sedan rullade ett storslaget ånglok in till staden med landshövding Hagen ombord. Järnvägen, det vill säga Inlandsbanan, hade kommit till Vilhelmina.

Därefter skulle det dröja ytterligare två decennier innan Inlandsbanan var helt klar. Då möttes rallarlagen från syd och från norr, i Kåbdalis i Norrbotten. Vid invigningen 1937 talade min farfar, kronprins Gustaf Adolf och utbringade ett fyrfaldigt leve för fosterlandet.

Men här, i Vilhelmina, var man ju vid det laget redan en etablerad järnvägsstad. Härifrån till Storuman tog det ungefär två timmar med tåget. I dag går det dubbelt så fort. Väldigt mycket har förändrats – med samtidigt inte.

Många verksamheter på svensk landsbygd är beroende av en fungerande infrastruktur. Så var det när Inlandsbanan byggdes och så är det än i dag. Även om infrastrukturen numera omfattar fler saker än järnvägen. Inte minst har bredband och fiber för internetuppkoppling blivit avgörande – och där har jag förstått att Västerbotten glädjande nog ligger i framkant.

Liksom era grannorter Fredrika och Dorotea har Vilhelmina fått sitt namn efter Gustav IV Adolfs gemål, drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina. Så i dag är jag en kung på besök i Drottninglandet. En del av Sverige där människor inte bara är stolta över sin hembygd. Utan där man också, av tradition och kanske av nödvändighet, är van att ta egna initiativ. Att hjälpas åt. Ja, att hugga i, helt enkelt!

Förutom den här festivalen – som är väldigt rolig att se – besöker jag i dag tre lokala företag. En industri, en restaurang och gårdsbutik, samt ett hantverksföretag. Ganska olika verksamheter. Men en sak har de gemensamt, och det är att de alla förädlar det kunnande och de traditioner som finns här i området. Därmed bidrar de också till en levande landsbygd – precis som så många andra duktiga företag längs med Inlandsbanan, verksamma inom allt från tillverkning till turism.

Jag uppskattar mycket att få komma till Vilhelmina och att så många av er kommit hit. Här må vara kallt, men som gäst känner man sig varmt välkommen. Tack för det.

Och lycka till i fortsättningen!

Nu tycker jag att stämningen kräver ett fyrfaldigt leve för Inlandsbanan och dess 100 år i Vilhelmina. Den leve!