2018-10-19

H.K.H. Prins Carl Philips tacktal vid länsmiddag på residenset i Karlstad, fredagen den 19 oktober 2018

(Det talade ordet gäller)

Landshövdingen,
Mina damer och herrar,
Kära värmlänningar!

Prinsessan Sofia och jag vill passa på att tacka för en givande dag här i Värmland. Med en enastående fin avslutning i form av den här middagen!

”Ack Värmeland du sköna” är ju kvällens tema, och det märks verkligen. Vi är båda matintresserade, så vi sätter stort värde på att få uppleva äkta värmländska råvaror och mattraditioner. Som till exempel den härliga skrädmjölsvåfflan!

Som vanligt när vi är här på länsbesök har vi fått ta del av ett spännande och brett program. I dag har det dessutom varit särskilt fokus på barn och unga samt på djur och natur; områden som både Prinsessan Sofia och jag känner starkt för. Tack till alla er som gjort det möjligt för oss att hinna med så mycket intressant på bara en dag.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka värdparet, det vill säga landshövdingen och hans hustru, som avslutar sitt uppdrag här vid årsskiftet.

Kära Kenneth och Viola: Vi gläds med er och er familj, att ni nu får lite mer tid tillsammans. Men ni ska veta att vi kommer att sakna er. Och inte bara vi - där tror jag att jag talar för alla värmlänningar.

Kenneth: jag vet att du är dalmas, men jag tror att du numera kan titulera dig som värmlänning.

Det fina sätt som du och Viola alltid har tagit hand om oss, där ni har satt ihop intressanta program och stått värdar för middagar med personligt utvalda gäster – det kommer vi aldrig att glömma! Ni är ett trevligt värdpar i det stora, men även i de mindre, lite mer privata sammanhangen.

Under snart sex år har vi haft nöjet att ses vid många olika tillfällen. Tänk bara på alla de timmar som vi har tillbringat tillsammans i ett vintrigt Värmland i samband med Svenska rallyt. Jag tänker även på att min och Prinsessan Sofias första officiella resa gick hit till Värmland. Det tyckte vi var en självklarhet.

Med er värme och gästfrihet är ni strålande representanter för Värmland. Och det kommer ni att fortsätta vara – även när ni inte längre bor här rent fysiskt.

För det här med att vara värmlänning - det handlar, som jag ser det, mindre om geografi och mer om var man har sitt hjärta. På det sättet är vi nog alla härinne riktiga värmlänningar.

Återigen, tack!