2017-10-20

H.K.H. Kronprinsessan Victorias tal vid öppnande av Pep-Forum, fredagen den 20 oktober 2017

(Det talade ordet gäller)

Statsrådet Strandhäll,
Minister Lunde Larsen,
Mina damer och herrar,

Jag skulle vilja be er om en sak.

Tänk er ett barn som går mot en fara…

Vad gör ni?
Struntar ni i det, eftersom det inte är ert barn?
Tänker ni att det kan ju faktiskt gå bra, det behöver inte hända något?
Eller försöker ni stoppa barnet, för att sätta det i säkerhet?

Jag tror att vi alla vet svaret på den frågan.
Det är bara det, att det där barnet, det är alla barn och ungdomar i vårt land. Det är deras hälsa som just nu utsätts för stor risk. Och det är upp till oss att göra någonting åt det.

Sverige är ett väldigt välmående land. Det har vi all anledning att både uppskatta och vara stolta över. Men – att Sverige är ett välmående land betyder inte att alla i vårt land mår bra.

Tvärtom. Vi vet i dag att alldeles för många av oss – både barn och vuxna – lever på ett sätt som riskerar att göra oss sjuka. Vi får för mycket av det som vi mår dåligt av, och för lite av det som våra kroppar behöver: rörelse och bra kost.

Resultatet är tydligt: vi ser en global ökning av livsstilsrelaterade sjukdomar, så som hjärt- och kärlsjukdom, diabetes typ 2 och psykisk ohälsa.

Det är sjukdomarna som är faran. Och det är våra barn och unga som kommer att ta smällen.

För ett par veckor sedan var jag i Norsjö i Västerbotten. Där besökte jag bland annat en helt ny arena för spontanidrott. Det var så härligt att se den här energin och rörelseglädjen bland alla barnen som var där. Jag önskar bara att fler barn skulle få uppleva det.

Alla barn har ju samma rätt till ett aktivt och hälsosamt liv.
Men av olika skäl är det inte alla som får den möjligheten.
Kanske saknar man kunskap eller motivation. Kanske har man inte de fysiska eller ekonomiska förutsättningarna. Eller kanske saknar man stöd hemifrån. Men oavsett skälen så kvarstår faktum: Alldeles för många barn och unga i Sverige lever på ett sätt som är direkt farligt för deras framtida hälsa.

Och de som senare i livet i störst utsträckning drabbas av ohälsa, är de som redan har det svårt ekonomiskt och socialt.

Det är oroande, det är djupt orättvist och det är ohållbart.

Sedan snart två år tillbaka har jag ett uppdrag som ambassadör för FN:s globala mål. Ett av målen, nummer 3, handlar om hälsa och välbefinnande:
”Att säkerställa att alla kan leva ett hälsosamt liv och att verka för alla människors välbefinnande i alla åldrar.”

Det är ganska generellt formulerat.

Men om vi i stället tittar på delmålen, så blir det lite mer konkret:
Till exempel ska antalet människor som dör i förtid av icke smittsamma sjukdomar minskas med en tredjedel fram till år 2030.

Det är bra att FN sätter ett ambitiöst mål och vi har faktiskt möjlighet att nå det.

Men då krävs det också att vi agerar nu! Och det krävs att vi når fram till de barn och unga som i dag lägger grunden för sin framtida hälsa.

Mina damer och herrar, i det här rummet finns viktiga delar av det svenska samhället representerat:
Politiken, näringslivet, föreningslivet, forskare och praktiker. Här finns kunskap, vilja och resurser som kan göra skillnad, på riktigt.

Man brukar säga att alla goda krafter behövs. Så är det verkligen i det här fallet. Nu står jag här framför er. Och det känns otroligt hoppfullt just för att ni är så många som är här i dag – och för att de goda krafterna är så många.

Vi ska inte titta bort. Vi ska inte hoppas att det är någon annan som kommer och löser problemet åt oss. Vi ska agera – tillsammans.

Tack!