2019-12-02

H.K.H. Kronprinsessans tal vid Finlandsinstitutets seminarium ”Har vi plats för plast i en hållbar framtid?”, måndagen den 2 december 2019

(Det talade ordet gäller)

Statsråd,
Excellenser,
Mina damer och herrar.

Det är mycket som förenar Sverige och Finland. Vi har vår historia, vår kultur, vårt geografiska läge. Vi har släkt- och vänskapsband som knyter oss samman.

Men jag undrar ibland om inte den starkaste länken står att finna i naturen. I de djupa skogarna och det vidsträckta havet. De förenar oss både rent fysiskt – och mentalt.

Kanske är det därför vi svenskar förstår så väl vad Tove Jansson beskriver i Sommarboken? Vi har sett hur Östersjön kan glittra ”en tidig, mycket varm morgon i juli”.

Ni finländare vet hur skuggorna faller när det skymmer i Astrid Lindgrens rövarskogar.

Och kompositören Jean Sibelius, som det här rummet fått sitt namn efter, kallade skogen för sitt tempel. Det var där han hämtade sin inspiration.

Jag tror att vi svenskar och finländare förstår varandra delvis genom den här länken till naturen. Och jag tror att den gemenskapen är en viktig grund för det samarbete som vi ska tala om i dag.

Som svensk och som alumni-ambassadör för FN:s globala mål är jag stolt och glad för allt det arbete som görs för att minska problemen med plastavfall.

En del gör vi var för sig, på var sin sida Östersjön. Men mycket gör vi tillsammans. Både bilateralt och inom ramen för nordiskt, baltiskt och europeiskt samarbete. Och det sker förstås inte bara på regeringsnivå utan även regionalt och inom näringslivet.

Jag vet inte hur många av er som haft chansen att se journalisten Folke Rydéns nya dokumentär på SVT; ”Östersjön – hot och hopp”.

Han har följt utvecklingen under tio år och jag ska säga ärligt att det är bitvis ganska smärtsamt att ta in. Det blir så oerhört tydligt vilka påfrestningar vi utsätter den här sköra havsmiljön för. Bland annat genom nya kemikalier.

Men det som också blir tydligt, och som jag vill ta fasta på här, är att det faktiskt går att förändra:

Vi kan se att tillförseln av kväve och fosfor i Östersjön minskar. Det gör även nivåerna av vissa miljögifter som DDT och PCB. Havsörnen är på väg tillbaka.

Kanske kan vi faktiskt hoppas på en återhämtning för Östersjön. Men då måste vi också göra rätt hela vägen. Och plasten kommer att vara en nyckelfråga.

Vi måste använda rätt plast till rätt saker. Vi måste titta på vilka råvaror som används och vilka alternativ som finns. Vi måste samla in och återvinna. Och vi måste stoppa spridningen av mikroplaster.

Nu skulle det vara väldigt bekvämt om jag kunde avsluta det här med att vända mig till våra två statsråd, Krista Mikkonen och Isabella Lövin, och säga ”varsågoda och lös problemet!”.

Men, tyvärr. Riktigt så enkelt är det ju inte. Det är vi alla, i det här rummet och utanför, som behöver göra vår del av arbetet.

Kanske är du den som ska bestämma om ett nytt reningsverk för många miljarder kronor. Kanske ska du designa en ny förpackning på ditt företags mest sålda produkt. Eller så ska du bara bestämma vad du ska göra med barnens gamla leksaker – sälja, skänka eller återvinna?

Oavsett vilket så är du en beslutsfattare. Dina val – både de du gör och de du avstår från att göra – de spelar roll. I dag och för lång tid framöver.

Jag vill säga varmt tack till Global Utmaning och Finlandsinstitutet för att ni bjudit in till detta seminarium. Jag ser mycket fram emot att följa dagens diskussion!