Prinsessan Estelle lärde sig om Kristina Gyllenstierna

Staty av Kristina Gyllenstierna, skapad av bildhuggaren Teodor Lundberg, på Kungliga slottets yttre borggård.

Staty av Kristina Gyllenstierna, skapad av bildhuggaren Teodor Lundberg, på Kungliga slottets yttre borggård. Foto: Sara Friberg/Kungl. Hovstaterna

Den 7 november är det 500 år sedan kung Kristian II (”Kristian Tyrann”) inledde Stockholms blodbad. Tidigare i veckan bekantade sig Prinsessan Estelle, tillsammans med Kronprinsessan och Prins Daniel, med Kristina Gyllenstiernas öde i samband med blodbadet. Kristina Gyllenstierna är morfars farfars morfars farfars farfars farmors morfars farmors syster till Prinsessan Estelle.

Kristina Gyllenstierna föddes omkring 1494 och var Gustav Eriksson Vasas moster och gift med Sten Sture d.y.. Hennes make utsågs 1512 till Sveriges riksföreståndare. Vid denna tid var de nordiska länderna i union (”Kalma­r­unionen”) under den danske kungen. Under Kalmarunionens 120-åriga historia hade svenskarna ömsom gått med i och ömsom brutit sig ur uni­on­en. 1513 hade Sverige dock brutit sig ur unionen för gott, när man vägrade att acceptera Kristian II som kung.

Kronprinsessparet och Prinsessan Estelle vid statyn av Kristina Gyllenstierna.

Kronprinsessparet och Prinsessan Estelle vid statyn av Kristina Gyllenstierna. Foto: Sara Friberg/Kungl. Hovstaterna.

Det fanns dock många i Sverige som fortfarande ansåg att landet drog fördelar av att stanna i unionen, bland de unions- och Danmarksvänliga fanns bland andra Gustaf Trolle, som utnämnts till ärkebiskop 1515. 1517 förklarade riksrådet biskop Trolle som landsförrädare och avsatte honom.

Dansk invasion

Kristian II, som ansåg sig ha rätt till Sveriges tron, invaderade landet i januari 1520. I samband med invasionen och det efterföljande kriget avled Sten Sture d.y. och Kristina Gyllenstierna blev änka. Kristina Gyllenstierna fick efter sin makes död den svenska allmogens och Sturepartiets stöd att leda den fortsatta kampen mot danskarna. Stockholms borgerskap kallade henne för ”vår kära furstinna”. Ett tag höll Gyllenstierna landets viktigaste fästen: Stockholm, Västerås, Kalmar och Nyköping samt hela Finland.

Den svenska högadeln däremot valde Kristian II till kung i början av mars.

Under våren belägrade den danske kungen Stockholms slott och satte samtidigt genast igång med fredsförhandlingar, där fullständig amnesti utlovades för vad Kristina och hennes närmaste hade gjort mot danskarna. I september öppnade Kristina borgens portar och lämnade över makten till kung Kristian.

Kristian II:s kröning

Kristian II kröntes till Sveriges kung den 4 november i Storkyrkan i Stockholm.

Som ett tecken på sin vänskap bjöd Kristian II därefter in alla sina svenska motståndare till en stor kröningsfest på Stockholms slott. ”När allt var som lustigast” stängdes slottsportarna och den nye kungen förklarade för de församlade att han tänkte hålla ord och förlåta alla missdåd som skett mot honom. Samtidigt förklarade han att han hade fått veta något mycket värre – ärkebiskop Trolle, utsedd av Gud, hade avsatts av svenskarna. Enligt kungen hade de ansvariga svenskarna därmed begått kätteri, ett brott som bestraffades med döden.

Kristina Gyllenstierna förklarade för kungen att avsättningen av Gustaf Trolle var ett gemensamt beslut av hela riksrådet och gjort med Sveriges bästa i tankarna. Kristina argumenterade att ingen enskild person kunde dömas för beslutet. Efter en kort, summarisk rättegång dömdes dock samtliga som stått bakom beslutet till döden.

"Stockholms blodbad"

Kung Kristian kallade fram Kristina och meddelade att hon i egenskap av ledare och kvinna skulle få ett val – att brännas på bål eller sättas i kvick jord, det vill säga begravas levande. Inget straff verkställdes dock för Kristina. Kungen förklarade henne istället död för världen. Tillsammans med övriga kvinnor sattes hon i fångenskap i slottet. Männen fördes ut på Stortorget, där de under två dagars tid halshöggs, den ene efter den andre.

I dansk fångenskap

1521 fördes Kristina Gyllenstierna till Köpenhamn där hon fortsatt hölls fången. I början av 1524 frigavs Kristina och kunde återvända till Sverige. Gustav Eriksson Vasa, som vid det laget varit kung i ett år, fick höra att hans moster hade för avsikt att gifta sig med den danske amiralen Søren Norby. Kungen misstänkte att de tillsammans tänkte sig att ta makten till förmån för hennes barn och motsatte sig äktenskapet. I strider mot den danske amiralen togs Kristinas son Nils till fånga av Gustav Vasas män. För att få honom frisläppt tvingades Kristina förneka något förhållande med amiralen och förklara att de gåvor hon sänt honom endast var som tack för att han fått henne och hennes barn frisläppta ur fångenskapen.

Sommaren 1527 gifte hon sig för andra gången med Johan Turesson Tre Rosor, kusin till Gustav Eriksson Vasa.

Hovtjänstgöring i slutet av livet

Kristina Gyllenstiernas äldre liv är sparsamt dokumenterat. I egenskap av kungens släkting tilldelade han henne kungliga privilegier, bland annat rätt att driva in och behålla böter till kronan. Hon verkar också ha haft någon form av hovtjänstgöring, då hon ofta övernattade i ett rum i anslutning till drottning Margaretas (Leijonhufvud) sovrum, möjligen som ansvarig för de kungliga barnen. Det är känt att hon i ett par omgångar hade detta ansvar.

Den 5 januari 1559 avled Kristina Gyllenstierna vid 64 års ålder. Hon ligger begravd i Trosa landskyrka.