H.M. Konungens tal vid invigningen av Botniabanan

Kära Kramforsbor,

Idag skall Botniabanan invigas. Det tar lång tid att besluta, planera och bygga nästan 20 mil ny modern järnväg. Bygget började redan 1999.

Likaså tar det lång tid att bestämma var nya järnvägar ska byggas. Så har det nästan alltid varit. Redan på 1800-talet, när den stora järnvägsutbyggnaden i Sverige startade, var det tidskrävande att fatta beslut om vilka sträckor som skulle läggas.

Den så kallade Norrländska Tvärbanan, järnvägssträckan Sundsvall-Östersund-Trondheim, invigdes av min farfars farfar, Kung Oscar II, 1882. Den hade diskuterats länge, ända sedan 1850-talet.

Botniabanan som idag invigs är en förlängning av Ostkustbanan och Ådalsbanan längs Norrlandskusten.

Redan 1876 ska landshövding Treffenberg i Västernorrlands län ha aktualiserat byggandet av en ostkustbana. Ostkustbanans Aktiebolag bildades dock först 1905 och tanken var att så snart som möjligt påbörja arbetet. Men första världskriget kom emellan och det dröjde ända till 1927 innan min farfars far, Kung Gustav V, kunde inviga ostkustbanan i Härnösand.

Dagens och framtidens resande måste vara hållbart och miljövänligt, därför är satsningen på en järnväg längs Norrlandskusten viktig.

Järnvägar knyter samman människor och regioner. Den nya banan kommer att skapa nya möjligheter till utveckling och leda till ökad attraktivitet för Mellannorrland. Här finns stora naturtillgångar, skog, mineraler, för att inte tala om en vacker och spännande natur. I närheten har vi ju Världsarvet Höga Kusten, som är en stor turistmagnet.

Järnvägen får också en mycket stor betydelse för resor inom regionen, vilket ger förutsättningar för tillväxt i hela Mellannorrland.

Med en stark förhoppning och tro på att Botniabanan ska bli framgångsrik och medverka till att utveckla regionen förklarar jag härmed Botniabanan och Kramfors resecentrum för invigda.