H.K.H. Prinsessan Sofias tal vid Junibackens 30-årsjubileum

En av mina första starka läsupplevelser var Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter.

Jag avundades Ronjas fria liv i skogen. Boken väckte så många känslor hos mig.

Som det befriande vårskriket, som också blev mitt sätt att välkomna våren under min uppväxt. Eller lättnaden när Ronja räddade Birk från att falla ner i helvetesgapet. Och beskrivningen av Lovis bröd som fick det att vattnas i munnen, och spänningen jag kände när Ronja och Birk flyttade ut till Björngrottan för att klara sig själva.

Sen blev man riktigt rädd ibland. För gråvargar, vildvittror och att Mattis sa att han inte hade något barn trots att han hade Ronja. Vargsången sjunger jag fortfarande på, men nu för mina egna barn.

Astrids sagor visar att steget mellan glädje och sorg inte är stort och att det ena är en förutsättning för det andra. Hon tar upp problem som alla brottas med. Funderingar om livet och döden, om vänskap och utanförskap, om glädje och sorg.

Det är det som gör hennes berättelser verkliga. Och varför de lever kvar i oss hela livet.

Det är just den sortens kreativitet som Junibacken ger barn möjlighet att utforska. En fristad i en tid präglad av snabbt tempo och ständiga distraktioner.

Här flödar fantasin och här kan gnistan till livslång läsning tändas. Det är en plats för böcker och högläsning, men också en plats där fantasin väcks till liv i allt från teater och musik, till lekar och nya berättelser.

Här får små som stora förhoppningsvis uppleva samma känsla som jag gjorde som barn – att en berättelse kan vara så mycket mer än ord på papper.

Stort grattis, Junibacken, till 30 år av läsglädje och fantasi – och till alla barn och vuxna som kommer att inspireras framöver!

Tack!