Om det hade varit ett vanligt år, med vanliga förutsättningar, så hade vi i dag träffats i Blå Hallen i Stockholms Stadshus.

Många av er hade förmodligen haft den vackra, traditionella dräkten – en svart klänning med vit mössa - som visar att ni är Sophiasystrar.

Det vita tyget i mössan symboliserar ljuset i livet, det svarta bandet symboliserar allvaret i livet och spetsen står för glädjen i livet.

Kanske kan det få symbolisera ert kommande yrke inom vården?

Det ljusa i livet får symbolisera den viktiga insats ni gör och den möjlighet till tillit och trygghet som ni kommer att ge så många människor.

Det allvarliga i livet får symbolisera den tragedi och sorg och ibland frustration ni kommer att möta.

Och sedan glädjen i livet - som förmodligen är en av orsakerna till varför ni har lagt år av ert liv på just denna utbildning. Att kunna stå till tjänst och hjälpa, att kunna bidra och att vara en del av samhällets viktigaste funktioner.

Jag har själv fått känna på en liten del av den samhörigheten genom mitt, i april, ettåriga frivilligarbete som biträde på Sophiahemmet.

Under ert yrkesliv kommer ni att möta människor i alla skeden av livet. Ni kommer att finnas med i situationer av djupaste sorg och största glädje. Ni kommer att möta människor som är både starka och sköra - ibland båda samtidigt.

I och med dagens examensceremoni avslutar ni en lång och bitvis krävande utbildning. Speciellt i den ovissa tid vi står i nu. Men med den i bagaget står ni väl rustade inför framtiden. Och som Sophiasyster är ni nu en del av en stor familj välrenommerade sjuksköterskor och barnmorskor.

Så, kära Sophiasystrar och barnmorskor: Känn stoltheten inom er. Och stort varmt lycka till!