I en tid där vi ofta erbjuds enkla svar, behöver vi värna vår förmåga att ställa frågor.

Konst och kultur stärker den förmågan. Det hjälper oss att förstå oss själva – och varandra.

Därför känns det inte bara roligt, utan viktigt, att vara här i dag, när Konserthuset slår upp portarna för sin publik igen. Precis som många andra svenska kulturarenor gör i dessa dagar.

Pandemin är fortfarande en realitet. Vi kan inte göra allting på samma sätt som förut. Men med hänsyn och omsorg kan vi göra väldigt mycket på nya sätt. Även på scenkonstens område.

Kära vänner, det är något alldeles särskilt med att uppleva konst och kultur på det här sättet, i en vacker sal, tillsammans med andra.

Det kan vara en stund för njutning och vila, för eftertanke och reflektion.
Det kan väcka känslor och tankar.
Det kan skapa minnen.

Just Konserthuset är för mig förknippat med ett väldigt kärt minne. Jag tänker såklart på den fantastiska Festkonserten inför vårt bröllop. En föreställning som Stefan Forsberg här planerade och genomförde på riksdagens uppdrag.

Ja, när man tittar på dig, Stefan, kan man ju inte tro att det redan har gått tio år sedan dess. Men det har det faktiskt!

Mina damer och herrar. Jag är säker på att även denna kväll kommer att bli ett fint minne och jag ser fram emot att dela den med er.

Tack.