Statsrådet,
Landshövdingen,
Mina damer och herrar.

För en stund sedan kunde vi höra stadshusklockorna spela i klocktornet här utanför.

I sju av klockorna är dikter ingjutna, skrivna av författaren Björn-Erik Höijer från Malmberget.

En av dem börjar såhär:

”Lappland. Fjäll och myr.
Här tillblev staden på gruvans skuldra.
Långt i norr där hjortronblommen yr.”

Det är en vacker beskrivning av Kiruna: staden på gruvans skuldra. Staden som nu blir till på nytt, med detta nya stadshus i en ny stadskärna.

Drottningen och jag hade nöjet att besöka er redan i januari. Och det är fascinerande att se hur mycket som hänt här på bara tio månader.

Den byggnad som vi är här för att inviga i dag är inte bara formmässigt spännande. Utan den är också byggd för att uppfylla höga miljökrav.

Det är med andra ord ett mycket modernt stadshus som nu blir Kirunabornas vardagsrum. En plats för möten, arbete och – inte minst – för konst och kultur!

Men, att vara modern betyder inte att vara historielös. Tvärtom. Därför är det glädjande att se hur element från det gamla stadshuset har bevarats i det nya. Som till exempel klocktornet. Eller de vackra handtagen i huvudentrén, formade som den samiska trumman.

Det är min förhoppning att denna byggnad skall vara till nytta och glädje för många generationer av Kirunabor – här, i staden på gruvans skuldra.

Med detta förklarar jag Kristallen, Kirunas nya stadshus, invigt!