Mina damer och herrar,

Välkomna till Kungliga slottet och Bernadottebiblioteket. Och till den, faktiskt, tjugonde upplagan av Årets nybyggare.

För många år sedan kom en invandrare till Sverige. Han var, som man skulle säga i dag, headhuntad till en nyckelposition. Han hade med sig ett betydande eget kapital. Och vid hans nya arbetsplats talade man redan hans språk, som var franska.

Jag talar förstås om min anfader, Jean Baptiste Bernadotte. I år uppmärksammas att det är 200 år sedan han steg upp på tronen som kung Karl XIV Johan. Ni kan för övrigt se honom här ute på Slottsbacken, där hans ryttarstaty nu har fått sin permanenta plats.

Min anfader hade förstås ovanligt goda förutsättningar för att komma in i det svenska samhället. Trots att han kom hit i vuxen ålder. Och trots att han aldrig riktigt lärde sig svenska. Den röda mattan var, så att säga, utrullad för honom.

Så har det däremot inte alltid sett ut för de personer som genom åren prisats som nybyggare. Många av våra pristagare har fått kämpa för att skapa sig en plats i det svenska samhället. Och samtliga har arbetat hårt för att bygga upp sina företag.

Genom sina ansträngningar har de försörjt sig själva och sina familjer. Och samtidigt skapat arbetstillfällen för många andra.

Våra pristagare är verkligen positiva förebilder. Och då menar jag inte enbart för invandrare och personer med utländsk bakgrund – utan för alla oss som lever här i Sverige.

Därför ser jag fram emot att strax dela ut utmärkelserna till Årets nybyggare, Årets pionjär och Årets unga pionjär 2018.