1796.
1885.
1949.

De här årtalen är milstolpar i mänsklighetens historia. Det var de år då man för första gången lyckades framställa vacciner mot smittkoppor, rabies och polio. Med hjälp av vacciner har vi lyckats utrota eller hejda spridningen av dessa och många andra dödliga sjukdomar.

Men det finns en farsot som vi ännu inte har lyckats vaccinera mänskligheten mot, och som fortsätter att skörda människoliv år efter år, dag efter dag. Och det är – hat. Hat med rötter i fördomar, intolerans och extrema ideologier.

Aldrig mer, säger vi när vi talar om Förintelsen.

Men… tänk så många gånger i historien som mänskligheten har sagt ”aldrig mer”. Och menat det. Men ändå händer det. Igen och igen. Världen över. I Rwanda, på Balkan, i Burma: Människor förföljs, förtrycks, till och med dödas. Bara för att de tillhör en viss folkgrupp eller tro. ”Fel” grupp. ”Fel” tro.

Kanske kommer vi aldrig helt att kunna stävja hat och fördomar.
Kanske finns det inget vaccin.

Men det vi kan göra, och måste göra, är att rusta oss med kunskap och förståelse.

Kunskap, om vår historia och om innebörden i ord som mänskliga rättigheter, tolerans, civilkurage. Förståelse, för att det som hänt kan hända igen, ja, kommer att hända igen om vi inte är väldigt uppmärksamma. Det är när vi glömmer historien som vi riskerar att upprepa dess värsta och fulaste sidor.

Vittnesmålen från de människor som överlevde Förintelsen är ovärderliga för skapa denna förståelse. Några av er är här i dag. Jag kan inte nog tacka er för det arbete ni gör genom att orka dela med er av era upplevelser.

Men tyvärr är det här ett arbete som aldrig blir klart. Skolan gör stora insatser. Liksom Forum för Levande Historia, som också har arrangerat det här seminariet. Men ansvaret för att kunskapen förs vidare – att historien förblir levande – det har vi alla.

Now, I will briefly switch to English. One of today’s esteemed speakers is Professor Yehuda Bauer; Professor of Holocaust studies at the Hebrew University of Jerusalem and an important advisor to Swedish government on matters concerning Holocaust education and remembrance. Professor Bauer, I am honoured to welcome you to the Royal Palace.

Jag önskar er alla varmt välkomna till Kungliga slottet och dagens seminarium!