Kronprinsessan,
Ärade gäster.

Det är nu ganska precis 25 år sedan vi ordnade det allra första kungliga kollokviet. Då var vi här i närheten, på Ulriksdals slott.

Temat var miljö, utveckling och industri, och idén var enkel: att samla en liten skara experter för att samtala om angelägna miljöfrågor.

Initiativet föll väl ut. Ja, det blev faktiskt så bra att vi bestämde oss för att fortsätta. Och det har vi gjort nu under 25 års tid, under ledning av professor Anders Karlqvist tillsammans med doktor Elisabeth Kessler. Tack till er båda för ert aldrig sviktande engagemang.

Det har blivit en lång serie kollokvier – som nu sammanfattas i och med dagens jubileum.

Jag vill passa på att tacka alla de deltagare som varit med under de här 25 åren. Då tänker jag inte minst på alla våra utländska gäster, som med sina perspektiv har bidragit till våra intressanta diskussioner. Det har ju inte bara varit en imponerande höjd i de här samtalen. Utan också en stor bredd. Denna bredd – det är jag övertygad om – har varit kollokviernas styrka.

Det är dessutom tack vare era bidrag som vi har kunnat sammanställa den jubileumsbok som vi har nöjet att presentera i dag: ”En värld i förändring”.

Väldigt mycket har hänt i samhället på 25 år – och det har även i hög grad påverkat vår syn på miljön. Den geopolitiska kartan har ritats om. Den europeiska unionen har tillkommit som en viktig faktor. Teknikutvecklingen har varit dramatisk. Och, inte att förglömma: vi har faktiskt blivit två miljarder fler på vår jord.

Vissa problem som diskuterades för ett par decennier sedan är inte längre aktuella på samma sätt. Jag kan påminna om försurning av våra sjöar, förtunningen av ozonskiktet eller hotet från miljögifter som DDT. Samtidigt har andra utmaningar blivit allt mer påtagliga. Det viktigaste exemplet är utan tvekan klimatförändringarna.

Här har forskning och beslutsfattande en uppgift som kräver kunskap och samarbete. Inte minst på det internationella planet.

År 1972 höll FN en miljökonferens här i Stockholm. Den blev lite av ett startskott för mitt engagemang. I dag är min dotter, Kronprinsessan Victoria, en av ambassadörerna för FN:s globala hållbarhetsmål.

Jag vet inte i vilken mån mitt intresse för miljöfrågor har gått i arv. Men jag kan i alla fall säga att som Kronprinsessans far är det både givande och trevligt att ha detta gemensamt, och att närvara här tillsammans i dag.

Genom åren har kollokvierna haft en rad olika teman. Vi har rört oss från tropikerna till Arktis. Vi har tagit till oss erfarenheter från historien och diskuterat möjligheter för framtiden.

Men några grundfrågor har hela tiden varit de samma:

–Vad kan vi lära av historien?
–Hur omsätter vi kunskap i handling?
–Och vilka budskap vill vi skicka till de som kommer efter oss?

Det här är frågor där det inte finns några färdiga svar. Utan där vi hela tiden måste vara beredda att utvecklas, att ta till oss ny kunskap, och att fortsätta samtalet.

Vid varje kollokvium har jag uppmanat deltagarna att sprida erfarenheterna från våra överläggningar. På samma sätt vill jag här i dag föra den uppmaningen vidare: Fortsätt att diskutera, analysera, fundera – men framför allt: agera!

Återigen, varmt välkomna.

Tack!