Solen skiner och vinden fläktar från havet. Ut från land går en hundra meter lång pir av stora stenar som tar emot vågornas kraft. Minnena från barndomen kommer tillbaka, hur man med lätta och spänstiga steg hoppade och sprang mellan stenarna.

Vi tar oss ut på piren, och även om spänsten inte finns där på samma sätt som för trettio år sedan så är det omöjligt att inte börja hoppa från sten till sten.

Men det gäller inte alla.

Den svårt överviktiga pojken i tioårsåldern som i stället för att springa och hoppa, rör sig i snigelfart på alla fyra mellan stenarna. Han njuter inte. Hans övervikt gör det helt omöjligt för honom att röra sig i upprätt position från sten till sten.

Luften gick helt ur oss.

Vi blev så otroligt berörda av den här pojkens situation. Och kanske var det där och då vi helt omedvetet bestämde oss för att försöka vara med och bidra i frågor som rör barns och ungdomars hälsa.

För många av oss som sitter härinne är den egna hälsan inget problem: vi motionerar och äter bra. Men vi vet att ett fysiskt inaktivt liv ofta är detsamma som ett kortare och mindre friskt liv. Vi stressar till yogan och när vi efter en stund kommer ner i varv, så är passet slut och vi stressar vidare och tar bilen till gymmet och sista biten tar vi hissen...

Det finns dock i ökad omfattning grupper som inte har dessa förutsättningar, som kanske inte har kunskapen, som inte får tiden att räcka till och som kanske inte har motivationen att röra på sig.

I statistiken får vi det i svart på vitt: de som redan har det tufft socialt och ekonomiskt är också de vars liv i större utsträckning präglas av sämre hälsa, än hos mer resursstarka grupper. Ofta som en konsekvens av fysisk inaktivitet och sämre kost.

I dag, den 12 december 2016, kommer det att födas omkring 270 barn i Sverige. Deras framtid vad gäller livslängd och hälsa avgörs i mångt och mycket av deras föräldrars utbildning, inkomst och adress.

Jag har så otroligt svårt att ta till mig det här. Att det ska vara en sådan stor skillnad på de här små bebisarna – att livschanserna är så olika beroende på var man föds. Jag har väldigt svårt för det. Det känns inte bra.

Tänk om ni visste att det liv som ni lever, den situation ni befinner er i, inte var optimal för era barn. Att inte kunna ge dem de bästa förutsättningarna. Vilken otrolig frustration.

Nu handlar förstås inte jämlik hälsa om att alla måste röra sig exakt de här 60 minuterna som är den allmänna rekommendationen per dag – utan om att alla ska ha samma möjligheter.

Man kan säga att vi står i ett vägskäl och har ett vägval att göra.

Antingen nöjer vi oss med detta. Vi köper att barn har helt olika livschanser beroende på i vilken miljö man växer upp. Men då ska vi inte vara förvånade när hälsoklyftorna fortsätter växa och vårdkostnaderna ökar.

Eller så väljer vi att inte acceptera den här utvecklingen.

Då måste vi fokusera mer på att vårda det friska i stället för att, som nu, lägga kraft och resurser på att laga det som redan gått sönder. Vi vet i stort vad som måste göras. Nu är det dags att sluta sondera och börja exekvera.

Men då krävs det att hela samhället hjälps åt: Inte bara vår folkhälsominister och andra politiker som förstås har ett jätteansvar, utan även företagen som säljer det vi äter och dricker, övriga näringslivet, kommunerna, skolan, förskolan, fritidshemmet, sjukvården, föreningslivet – och du och jag.

Och vi kan väl börja med våra barn! En eloge till En Frisk Generation, för ert enastående arbete med att få barn och föräldrar att röra på sig.

Jag var själv i Jordbro med En Frisk Generation förra veckan och då fick jag inte bara spela innebandy, utan fick också chansen att träffa familjer, som tack vare er får möjlighet att på ett organiserat sätt motionera och umgås med andra familjer.

Otroligt bra, otroligt viktigt men givetvis väldigt svårt! Vi vet ju alla hur svårt det är att leva upp till våra motionsambitioner.

Förresten!

Har ni testat den där pedagogiska metoden där man själv sitter i telefonen och ”jobbar” samtidigt som man ropar till barnen ”Äh, nu måste ni gå ut i friska luften och leka lite, ni har faktiskt varit inne hela dagen!” Funkade den för er..? Inte? Nej, den brukar inte göra det.

Men när man själv reser sig ur soffan däremot, och går ut tillsammans med barnen. Då händer det något, barnen börjar röra på sig!

Det går att få till förändringar, både när det gäller fysisk aktivitet och kostvanor. Åsa Norman som forskar här på KI har visat att det går att ändra barns matvanor. I en studie med barn från Rinkeby-Kista och Skärholmen lyckades hon sänka barns intag av ohälsosam mat med 27-40 procent med hjälp av motiverande samtal med föräldrarna, informationsbroschyrer och uppgifter i skolan med hemuppgifter. Även barn med fetma sänkte sitt BMI jämfört med kontrollgruppen.

Till sist, tror jag frågan vi alla måste ställa oss är: Vad kan jag göra för att vara en del av lösningen? Hur kan jag, med de förutsättningar jag har, bidra till att få fler barn och unga i rörelse?

För min del har den frågan lett till att jag på olika sätt har engagerat mig och startat hälsoinitiativ. I somras lanserade vi initiativet GEN PEP som vi hoppas ska kunna fungera som en katalysator som ska stötta befintliga organisationer i att växa, så att fler får ta del av allt bra som görs: att få företag att göra åtaganden som märks och syns.

Vi gör detta tillsammans med organisationer, företag och delar av det offentliga. Vi vill och vågar testa nya spår, nya kommunikationsformer och idéer. Jag tror och hoppas att vi kommer att lyckas oftare än vi misslyckas. Men vi är medvetna om att det aldrig går att komma framåt, om man inte är beredd att misslyckas med något.

Slutligen, om jag får drömma högt: Tänk om vi kunde få alla barn i Sverige att röra på sig en timme varje dag, vilken effekt det skulle få på den fysiska och psykiska hälsan!

Det kanske inte sker imorgon, det kanske inte blir lätt, men om alla vi som är här i dag arbetar tillräckligt hårt så kommer det att ske en dag – en väldigt vacker dag!