Värna, vårda och visa.

Det är tre viktiga ledord för vårt kulturarv; och något som vi i dag ska få njuta av.

Som vi hörde Claes-Göran Hedén berätta värderades textilier mycket högt på Hedvig Eleonoras tid.

Vävda tapeter ansågs vara bland det allra finaste och de var också viktiga inredningsföremål.

Framstående konstnärer ritade förlagorna och skickliga hantverkare omsatte dem sedan till fantastiska vävnader som kunde ta flera år att färdigställa.

De vävda tapeterna var inte bara otroligt vackra och värmande på de kalla slottsväggarna. De var också flyttbara.

Tapeterna kunde rullas ihop och tas med från ett slott till ett annat, följa med i fält eller hängas ut genom fönster längs kortegevägar vid bröllop och kröningar.

Från 1600-talets slut blev tapeterna en del av den permanenta inredningen i slottens viktigaste rum. Det kan vi fortfarande i dag se på många av de kungliga slotten, inte minst i sängkammaren här på Gripsholms slott.

Vävnaderna kunde också återanvändas. På juldagen 1691 skänkte Karl XI det röda antependiet med guld och silverbroderier till kyrkan på slottet Tre Kronor. Broderierna var långt ifrån nya. Det var de praktfulla kapporna från Gustav II Adolfs och Maria Eleonoras brudsäng som återanvändes i kyrkans tjänst.

Men vissa tapeter blektes, åldrades eller försvann. Drottning Kristina tog exempelvis med sig många tapeter när hon abdikerade och flyttade till Rom 1654.

På en avbildning av Hedvig Eleonora och Karl XI vid dennes myndighetsförklaring ser man att väggarna var täckta av vävda tapeter i Rikssalen på slottet Tre Kronor. Tyvärr förstördes de i slottsbranden 1697.

Trots detta har Kungl. Husgerådskammaren en av de största och finaste samlingarna av vävda tapeter i världen. Stora delar av samlingen visas för allmänheten. Ett kulturarv vi är mycket stolta över.

När jag som 16-åring praktiserade på Husgerådskammarens textilkonservering fick jag vara med om att tvätta, en sådan här, vävd tapet. Jag minns hur smutsen, och dammet rann bort med tvättvattnet och hur jag då funderade kring historien och vad tapeten varit med om. Tänk om den hade kunnat berätta.

Jag är därför väldigt glad att i dag få inviga utställningen "Talande textil" här på Gripsholms slott. Nu får våra ögon och vår fantasi låta dessa textilier berätta sin historia för oss.