Mina damer och herrar,

Drottningen och jag är mycket hedrade att vara här i kväll.

Vi ägnar oss visserligen inte - på något sätt - åt galoppsport. Men flera i vår familj är stora entusiaster och rider gärna så fort tillfälle ges. Enligt min mening är det få saker som är mer livshöjande än att tidigt en morgon kunna rida ut på Alvaret på Öland. Att då ensam, tillsammans med sin häst, få uppleva naturen är fantastiska minnen att bevara.

Vår familjs yngsta prinsessor, Estelle och Leonore, börjar också så smått vänja sig vid och uppskatta sina egna små hästar, Frossa och Haidi af Gotland. Det är fascinerande att se hur de första kontakterna uppstår mellan dem.

Och det är ju det som förenar oss här ikväll, det vill säga vår stora respekt och vårt intresse för hästar. Det är imponerande att se samspelet mellan människa och dessa vackra djur. Om inte ryttaren och hästen är ett samspelt team så blir det inte något framgångsrikt lopp eller tävlingsresultat. Det krävs full koncentration, oavsett vad man vill uppnå med sin häst. Det har vi alla upplevt.

Jag inledde med att berätta om mina egna upplevelser på hästryggen. Intresset kanske har kommit från min far, Prins Gustaf Adolf, som var en hängiven och duktig tävlingsryttare. Och han var dessutom ordförande i Jockeyklubben mellan 1942 och 1947. Själv är jag stolt att vara dess beskyddare sedan 1973.

Men galoppsporten har en mycket längre historia än så. Den är en av landets äldsta och mest anrika sportgrenar. Jag har förstått att det finns uppgifter om att den första kapplöpningen ägde rum på Heden i Göteborg 1814 när min anfader Karl XIV Johan besökte staden.

Sedan dess har det genom tiderna anordnats många olika kapplöpningar på flera ställen runt om i Sverige.

I mer nutid minns jag att mina systrar många gånger berättade om isgaloppen som anordnades på Brunnsviken här i Stockholm. Det var trevliga sammankomster som bjöd på både spänning och dramatik.

Med dessa ord ber jag att få gratulera Jockeyklubben till de första 125 åren och önska lycka till i framtiden. Drottningen och jag vill också tacka för en mycket trevlig kväll och en utomordentlig måltid.

Låt oss utbringa hästens skål!

(Hästens skål innebär att stå på en fot, på en stol.)