Herr Talman,
Ärade ledamöter av Sveriges riksdag.

I år är det 40 år sedan jag tillträdde som Sveriges statschef. Därför vill jag idag blicka både bakåt och framåt.
Detta ur ett fyrtioårsperspektiv.

Låt mig därför inleda den här tidsresan i riksdagen, och här hos er.
Medelåldern för ledamöterna i Sveriges riksdag är idag 49,5 år. Den yngste ledamoten är 21 år och den äldsta 80. Skiften av ledamöter sker ofta både årligen och vid varje val.

På 1970-talet – för 40 år sedan – var de personer som satt i riksdagen betydligt äldre än dagens ledamöter. Majoriteten var män – bara drygt 14 procent var kvinnor.

Om 40 år – i början av 2050-talet – är det nästan uteslutande andra som kommer att inneha era uppdrag. De flesta av dem går idag i förskolor eller skolor, ja vissa är ännu inte ens födda. Det kan därför vara värt att beakta, nästa gång ni möter en skara barn på promenad i sina neonfärgade skyddsvästar, att det kanske är era egna efterträdare ni ser.

De ledamöter som satt i Sveriges riksdag för 40 år sedan – år 1973 – verkade i en helt annan värld än den vi möter idag. Det kalla kriget var ännu en realitet och Europa var delat. Sverige hade ett traditionellt invasionsförsvar och det skulle dröja 16 år innan Berlinmuren föll. I Vietnam var det krig och på Nordirland trappades konflikten upp.

Det rådde oljekris och bensinransonering, men den svenska basindustrin utsattes ännu inte av konkurrens från Asien. Kina var ett slutet land med planekonomi. Tanken på att Sverige skulle ingå i en starkt integrerad europeisk union var ännu rätt avlägsen – om ens tänkt. Dagens värld ser helt annorlunda ut. Utmaningarna är fortsatt många, men möjligheterna också fler.

Världen är öppnare och frihet har fått fäste där ofrihet förr rådde. Forskningen inom medicin och teknik har revolutionerat våra liv. Samtidigt har många nya frågor väckts, vilka har påverkan på både dagens och morgondagens generationer.

För drygt 40 år sedan – år 1972 – hölls den första av FN:s miljökonferenser just här i Stockholm. Den var början till ett ökat internationellt medvetande om betydelsen av hållbar utveckling för att skydda klimat och miljö.

Förra sommaren deltog Drottningen och jag i FN:s globala miljökonferens i Rio de Janeiro – 40 år efter konferensen i Stockholm. Vi kunde då konstatera att mycket arbete återstår och jag hoppas på fortsatta framsteg inom detta viktiga område.

Ekonomierna växer, befolkningarna växer – men jorden växer inte. Utmaningen står i att finna hållbara lösningar för den ekonomiska och den demografiska utvecklingen.

Den ekonomiska krisen i delar av världen kvarstår. Och i många länder kan arbetslösheten, kanske särskilt för de unga, inge oro för framtiden. En grund för långsiktig god utveckling är en stark ekonomi och de satsningar som ni diskuterar är därmed av stor vikt. Jag har själv under mina resor och besök fått se hur långt fram Sverige ligger inom många forskningsområden.

Men, det viktigaste vi kan göra är att ge våra barn och ungdomar en trygg uppväxtmiljö. Att de får kunskaper, värderingar och erfarenheter, som kan föra Sverige starkt vidare. Den investeringen är kanske den mest betydelsefulla för framtiden.

Ingen kan säga hur världen ser ut om 40 år. Ni har viktiga frågor att både betänka och beakta. I era händer ligger såväl möjligheter som konsekvenser av beslut. Detta inte minst när det gäller långsiktiga förändringar, som sträcker sig vida utöver riksdagsår och mandatperioder.

Och, om 40 år – i början av 2050-talet – är det, som sagt, andra personer som bär det uppdrag och det förtroende som ni nu bär. Låt oss gemensamt förbereda dem till ansvarstagande och initiativrika individer, genom att ge dem både förmåga och kraft att verka i en omvärld i ständig förändring.

Med dessa ord tillönskar jag er alla, valda ombud för Sveriges folk, kraft och visdom att föra vår nation vidare på sin resa mot morgondagen. Detta med en både stark och gynnsam utveckling. En utveckling för Sverige – och för alla de människor som bor, lever och verkar i vårt vackra land.

Jag förklarar härmed 2013/2014 års riksmöte öppnat.