H.M. Drottningens tal vid seminariet "Tryggare kan ingen vara"

Låt mig först säga att jag är mycket glad att vara här på Hanaholmen och få närvara vid seminariet om barns och ungas välfärd i Sverige och Finland.

Barns rättighet att få vara barn och få en barndom är angeläget och har sedan länge engagerat mig och hela min familj.

Vintern 2009 tog Kungen och jag därför initiativ till World Child and Youth Forum. Det är ett seminarium som anordnas varje år på Kungliga Slottet i Stockholm. Vår önskan med forumet var att vi vill skapa en mötesplats för samtal och erfarenhetsutbyte om FN:s konvention om barnets rättigheter. Syftet är att inspirera och stödja så att denna efterlevs. Deltagarna får möjlighet att dela erfarenheter och inspirera varandra till olika initiativ för att främja barns och ungas uppväxtvillkor i enlighet med barnkonventionens anda och intentioner.

Barn är enastående och barn är oerhört värdefulla. De är kloka och kreativa. Vi vuxna har mycket att lära av barn och unga. Vi har allt att vinna på att inkludera barnen i vår vardag och ta vara på deras engagemang och potential. Om vi inte gör det, riskerar vi tvärtom att förlora stora värden. Både mänskliga och samhälleliga. Att våra egna och andras barn har det bra är viktigt för oss alla. Barn är utlämnade till vuxna och beroende av vad de vuxna runtomkring dem säger och gör. Det är därför viktigt att vi gör vårt yttersta, för att försöka möta barns behov och rättigheter. Både för barnens skull, men också för vår egen skull.

Samhällen, där olika aktörer samverkar för barnets bästa, har stora möjligheter att få de gemensamma resurserna att räcka till. Samverkan är ibland svårt, men för barn som är utsatta kan det vara helt avgörande. Socialt hållbara samhällen är samhällen där barn och unga får växa upp i en omgivning av varma, kunniga och intresserade vuxna. Där barn är viktiga.

Barn som blir sedda och respekterade har goda chanser att leva ett bra liv. Men när barn och unga känslomässigt överges, är det svårare för dem att komma till sin rätt och ta till sig kunskap. Barn som inte litar på sin egen förmåga, utan som tvärtom ser sig själva som problem, utan värde, har svårt att finna balans och tillit i vardagen.

Det är därför också oerhört viktigt att vi inte heller glömmer de barn omkring oss som far mest illa, att vi vågar se och tala om de barn som utsätts för övergrepp och exploatering. Det var inte länge sedan det ansågs som obekvämt att prata om barn som utsatts för trafficking och sexuella övergrepp - då det ansågs som modigt att våga lyfta frågan i större sammanhang. Idag har vi kommit längre, och de mest utsatta barnen lyssnas också på i allt större utsträckning. Men vårt arbete kan inte sluta där. I takt med att världen och tekniken utvecklas uppkommer det ständigt nya sätt på vilka barn utnyttjas och utsätts för risker. Att utnyttjas på nätet kanske inte låter lika allvarligt som att utnyttjas i verkliga livet. Men för de barn som befinner sig på nätet är detta högst verkligt och deras trauma minst lika stort. För att skydda barnen gäller det därför att aldrig tappa fart utan istället ständigt stå på tå för att följa med i utvecklingen.

Vi talar ofta om att barnen är vår framtid och det stämmer ju. Det innebär ett ansvar för oss alla. Att bli lyssnad till och få sin röst hörd är viktigt. Om barns rätt att komma till tals ska bli en verklighet så måste arbetssätten och metoderna förändras. Vi måste anpassa oss efter det samhälle och den verklighet som barnen lever i oavsett om den är virtuell eller reell.

Men barn är otåliga och kan inte vänta. De kan inte vänta på framtiden. Vårt gemensamma ansvar och arbete för deras rättigheter och trygghet kan inte heller vänta. Det fortsätter idag.

Med dessa ord ser jag fram emot en inspirerande dag här på Hanaholmen, där vi får möjlighet att lära av varandra.

Tack!