H.M. Konungens tal i Örebro med anledning av högtidlighållandet av 200-årsminnet av tronföljarvalet

Kära landsmän!

Jag behöver väl knappast påpeka varför vi har samlats här idag? Att det var här i Örebro – och just denna dag för 200 år sedan – som Sveriges Riksdag valde den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte till svensk tronföljare. Om jag förstått rätt, så var det under stort jubel.

Några år senare hade vi lagt krigen bakom oss och fått den långa fred som lyckligtvis råder än idag. Vi kunde helhjärtat ägna oss åt att bygga upp vårt land.

Detta arbete kom under 33 år att föras av Karl Johan. Först som kronprins och från 1818 som kung. Karl XIV Johan ledde arbetet på ett framgångsrikt sätt. Han var en skicklig diplomat och en god politiker.

Vad hände i början av förrförra århundradet under den tid som Karl XIV Johan regerade?

Freden med Ryssland 1809 var en hård fred. Det svenska riket delades i två delar, och det som blev kvar av Sverige var till ytan bara två tredjedelar av det gamla Sverige. Det var en chock för svenskarna som vi har svårt att förstå idag. Landet var också fattigt och tungt skuldsatt efter alla krig.

När riksdagen sammankallades här i Örebro för att välja ny tronföljare föll valet på Jean Baptiste Bernadotte, en av Napoleons framgångsrika marskalkar. Han hade som fransk guvernör i Hannover och Hamburg visat sig vara en skicklig administratör också på den civila sidan. Alla dessa erfarenheter skulle bli värdefulla för Sverige.

Sverige deltog med framgång i slutstriderna mot Napoleon. Genom skicklig diplomati kunde Sverige redan 1814 förklara sig neutralt. Sedan dess har vi fått leva med fred.

Karl Johan var en duktig ekonom och under hans ledning sanerades Sveriges dåliga finanser och värdet på den svenska valutan stabiliserades. Bland hans första viktiga åtgärder var att få ner landets mycket tunga utlandsskuld till noll. En stor del av skulderna betalade han med egna medel.

Trots att 80 % av befolkningen arbetade i lantbruket var Sverige tvunget att importera mat för att hålla hungern borta. Nu gjordes stora ansträngningar för att effektivisera lantbruket. Sverige gick på 10 år från att vara tvunget att importera mat för dyra pengar till att exportera mat.

Befolkningen växte explosionsartat med över en tredjedel under Karl XIV Johans regeringstid. Befolkningsökningen hade sin grund i minskad spädbarnsdödlighet genom förbättrad hygien.

Sjukhus byggdes över hela landet. Skolor – inte minst olika former av yrkesskolor – inrättades överallt. Viktigast var lagen om folkskola för alla.

Ett bankväsende byggdes upp med både sparbanker och affärsbanker. Här kunde handeln, jordbruket och den framväxande industrin låna pengar för sina investeringar. Och här kunde alla på ett säkert sätt sätta in sina besparingar som sedan fick växa med räntan. Handeln – som tidigare hade styrts av en hämmande lagstiftning – tilläts nu att bli allt friare.

Nya vägar byggdes liksom hamnar och kanaler. Inte minst Göta Kanal. Det var ett bygge som för det då fattiga Sverige var lika stort som Öresundsbron var för dagens danskar och svenskar tillsammans. De nya kommunikationerna fick stor betydelse för näringslivets tillväxt i 1800-talets Sverige.

Motorn i allt detta var denne franskfödde marskalk som Sveriges Riksdag valt till tronföljare här i Örebro. Han förstod vikten av att omge sig med duktigt folk. Statsapparaten förstärktes och gjordes mer effektiv för att bättre kunna tjäna landets innevånare.

Året innan Bernadotte kom till Sverige hade landet fått en ny konstitution – en av de mest liberala i Europa. Kungen och riksdagen blev nu beroende av varandra för att styra landet. Riksdagen blev under kungens regeringstid alltmer aktiv och debatterna i riksdagen var ofta häftiga. Parlamentarismen tog sina första stapplande steg, där riksdagen började få inflytande på kungens val av statsråd. Det lokala självstyret byggdes ut med val till kommunala organ.

Som ni säkert förstår känner jag mig, som Karl XIV Johans sonsons sonsons sonson stolt över vad han och svenska folket åstadkom under denna tidsperiod.

Och samma stolthet kan vi alla känna när vi nu gemensamt ser tillbaka på denna tid i början av 1800-talet. Det blev en vändpunkt i landets utveckling. Våra förfäder lade grunden till det moderna Sverige som vi idag har den stora förmånen att leva i.

Vi är dem alla – med kungen Karl XIV Johan i spetsen – ett stort tack skyldiga för vad de gjorde för oss, dagens svenskar.

Jag föreslår att vi utbringar ett fyrfaldigt leve för vårt fosterland Sverige. Leve det!