Det är en stor ära och glädje för mig att vara här idag och få ta emot S:t Eriksmedaljen.

Jag känner mig mycket hedrad och stolt. Jag känner en stor tacksamhet, för det här priset uppmärksammar min önskan om att värna de människor som inte alltid har möjlighet att själva driva sina frågor och rättigheter. De människor som är mest ignorerade och glömda, behöver ofta vår hjälp mest.

Det började redan 1994 när jag grundade Mentor. Med egna tonårsbarn, såg jag det stora behov som barn och ungdomar har av att vuxna människor engagerar sig i dem och deras aktiviteter. Forskning visar också att den främsta förebyggande faktorn mot våld och droger bland unga, är goda relationer med vuxna. Föräldrar är de viktigaste förebilderna för barn och ungdomar. Mentors föräldraverksamhet syftar till att stärka vuxna i föräldrarollen så att de kan ge sina barn i 6-18-årsåldern motståndskraft mot våld och droger.

Det kan vara svårt att vara ung och navigera rätt under ibland turbulenta ungdomsår. Då är det viktigt att ha många bra och tydliga förebilder. I Sverige praktiserar Mentor även en framgångsrik modell där anställda vid företag och andra vuxna volontärer under ett år är mentorer för skolelever som behöver stöd från vuxna. Volontärerna går en obligatorisk utbildning och får kontinuerlig handledning av Mentor för att vägledas i sin roll som förebild.

En annan grupp som ofta saknar stöd är människor med demens och deras anhöriga. Genom min personliga erfarenhet av att min mor insjuknade i demens, blev jag uppmärksammad på svårigheterna med att vårda en demenssjuk person. Jag började diskutera behovet av relevant utbildning för vårdpersonal. På det sättet föddes idén till att utbilda undersköterskor till Silviasystrar. Till utbildningen kopplades även en dagverksamhet. Därmed kunde Stiftelsen Silviahemmet grundas och den första utbildningen av undersköterskor startade 1996.

Förra året examinerades den 210:e Silviasystern efter att ha genomgått en internetbaserad tvåårig 60-poängsutbildning. Sophiahemmets högskola ansvarar för utbildningen och bistår med sakkunskap. Sedan ett år tillbaka genomförs dessutom en ettårig 30-poängsutbildning av sjuksköterskor till Silviasjuksköterskor med praktik på Silviahemmet.

För drygt 10 år sedan, 1999, tog jag initiativ till Stiftelsen World Childhood Foundation.
Under mina många resor runt om i världen ser jag ofta det stora behov som finns för att förbättra villkoren för barn. Det är svårt att möta dessa barn utan att kunna bidra och hjälpa till. Ur denna känsla av att vilja stödja barnen föddes idén till Childhood.

Childhood arbetar globalt för bättre levnadsvillkor för barn som lever i utsatta miljöer. Det handlar i första hand om att hjälpa gatubarn och unga mammor samt att motverka sexuellt utnyttjande och exploatering, inklusive handel med barn för sexuella ändamål. Sexuellt våld mot barn tar sig många olika uttryck: övergrepp inom familjen eller av en annan närstående, övergrepp på institutioner och barnhem, barnpornografi, barnprostitution och trafficking. Det är ett växande problem i hela världen som får traumatiska konsekvenser för de barn som utnyttjas.

Idag stödjer Childhood över 100 projekt i flera länder, bland annat Brasilien, Kina, Ryssland, Sverige, Sydafrika, Thailand, Tyskland, Ukraina och USA. Genom Childhoods projekt runt om i världen hoppas jag att kunskapen om dessa frågor ökar. Vi vuxna har ett ansvar att låta barn vara barn. Alla barn har rätt till en barndom.

Jag känner en djup tacksamhet för all den goda vilja och alla de uppoffringar jag sett prov på under de gångna åren. Det är många som har bidragit med stort engagemang och gott arbete och som också har anledning att känna stolthet och glädje över denna utmärkelse.

Än en gång varmt tack.