H.M. Konungens tal vid banketten på Kungliga slottet med anledning av statsbesök från Luxemburg

Jag är övertygad om att Ni förstår att det är med särskilt stor glädje Drottningen, våra ungdomar och jag hälsar Er varmt välkomna till Sverige på statsbesök. Ni är inte enbart officiella gäster, Storhertigen och Storhertiginnan är också kära släktingar.

I den egenskapen har Ni besökt oss många gånger tidigare, liksom Storhertigens föräldrar, som också var här på statsbesök i oktober 1991. Genom Er mor, framlidna Storhertiginnan Joséphine-Charlotte har såväl Ni, Henri, som Ert land en alldeles speciell relation till Sverige, eftersom Er mor var dotter till den högt älskade svenska Prinsessan Astrid. Hon föddes för övrigt i Arvfurstens Palats, här bakom mig, på andra sidan Norrbro. Numera används palatset i ädla syften av Utrikesministern och hans stab.

Vi har alla träffats genom åren i familjesammanhang och känt en naturligt varm vänskap. Dessutom har Drottningen och Storhertigen som president för Mentor haft gemensamma möten inom ramen för organisationen. Också våra ungdomar har fått en fin kontakt med varandra.

Drottningen och jag har många härliga minnen från vårt statsbesök i Luxemburg för hela 25 år sedan. Vi ser mycket fram emot att få visa Er och Er delegation nya sidor av vår vackra huvudstad och en helt annan del av landet, nämligen Östergötland.

Under Ert besök kommer vi bland annat att titta närmare på svensk miljöteknik, miljöforskning och effektiv energianvändning. Vi får möjlighet att diskutera gemensamma problem och tekniska lösningar kring dessa frågor, som handlar om en av vår tids största utmaningar; klimatfrågan. Vi ska också besöka verksamheter som är inriktade på att försöka ge ungdomar en mer meningsfylld tillvaro, även det en stor och gemensam utmaning i vår högteknologiska, globaliserade värld.

Ett statsbesök syftar ytterst till att stärka de bilaterala förbindelserna mellan två länder och bekräfta en gemensam målsättning att fördjupa samarbetet inom olika områden. Detta är särskilt viktigt för våra båda länder, när vi nu som EU-medlemmar gemensamt arbetar på att forma Europas framtid.

Våra olika geografiska lägen har i viss mån präglat vår syn på det europeiska samarbetet och våra respektive roller i Europa. I Ert land lever minnena från krigen alltjämt kvar, vilket har bidragit till att Luxemburg sedan andra världskriget varit en starkt drivande kraft bakom det europeiska samarbetet: först som en av grundarna till Beneluxunionen 1948, sedan till NATO och därefter den mäktiga Kol- och stålunionen. Allt detta var steg på vägen till dagens Europeiska Union.

Luxemburgarna har alltid hört till de mest EU-positiva, medan vi svenskar varit mera avvaktande. I Sverige såg vi kanske inte samma behov av ett starkt Europa-samarbete utan förlitade oss i första hand på samarbetet inom Norden och inom FN. Men efter tretton år som EU-medlem har man i Sverige börjat komma underfund med värdet av det europeiska samarbetet. Vi har alla skäl att vara tacksamma över modet och insikten hos de luxemburgska politiker som grundade EU men också över dem som idag med skicklighet och energi bidrar till att föra EU-arbetet framåt. Två luxemburgare har hittills varit Kommissionens ordförande vilket är mera än något annat land har åstadkommit.

Idag arbetar Luxemburg och Sverige sida vid sida i EU. I kraft av erfarenhet, engagemang och kompetens är Luxemburg en inflytelserik EU-medlem. Vi har mycket att lära av Er och av Er långa erfarenhet av den europeiska historien. Vi ser därför mycket fram emot att arbeta nära tillsammans med Er inför och under det svenska ordförandeskapet i EU andra halvåret 2009.

De bilaterala kontakterna och utbytet mellan våra länder är också väl utvecklade. 1 500 svenskar bor och arbetar i Luxemburg, många av dessa i EU-institutionerna. Vi har också ett livligt handelsutbyte. I hög utsträckning speglar detta strukturen inom våra respektive näringsliv. Svenska banker är väl representerade i Luxemburg, och i Sverige arbetar över 15 000 personer i Luxemburg-ägda företag. Jag hoppas och tror att detta utbyte kan bli än mer intensivt i framtiden. Detta gäller också inom forskning och vetenskap.

Vi svenskar är stolta över vår vackra och oförstörda natur: haven, skärgårdarna, de stora skogarna, floderna, sjöarna, fjällen. Här välkomnar vi med glädje flera besökare från Luxemburg. Kanske kan det bli ett av resultaten av detta statsbesök. Vår resa till Östergötland och Linköping i övermorgon kommer att ge Er alla som följer med på färden en möjlighet att se en annan sida av vårt vackra land. Vi kommer då att passera de trakter där Er kära Mormor, Henri, tillbringade somrarna under sin barndom. Jag vet att Ni tittade med stort intresse på fotografierna från Fridhem när Ni besökte oss i samband med utställningen här på Slottet till Prinsessan Astrids minne för några år sedan.

Storhertig Henri, Storhertiginnan Maria Teresa, herrar ministrar, mina damer och herrar,
Låt mig än en gång hälsa Er hjärtligt välkomna till Sverige. Jag föreslår att vi, i förhoppningen om att detta statsbesök skall bidraga till att våra relationer blir ännu varmare och ännu tätare, gemensamt höjer en skål.

Tack och skål!