H.M. Konungens tal vid Travellers Clubs högtidssammankomst

För en dryg vecka sedan invigde jag jubileumsåret till minne av vår store svenske vetenskapsman Carl von Linné. Han hade platsat i denna förnämliga klubb, även om han inte reste så mycket själv. I stället skickade han ut sina lärjungar, som under strapatsrika resor jorden runt samlade in och sände hem värdefullt material. 8000 växter utgjorde grunden för Linnés hitintills oöverträffade klassificeringssystem.

Det är imponerande att tänka sig att ett 20-tal svenskar för nästan 300 år sedan hjälpte till att berika världen på detta mycket speciella sätt.

Sven Yrvind, kvällens föredragshållare, har i kväll berikat vår värld på sitt speciella sätt. Jag misstänker att det nog bara är vi riktiga sjömän som verkligen förstår charmen och mäktigheten i de utmaningar som Sven Yrvind givit sig i kast med helt frivilligt. Tack för att vi fick en så målande inblick i dessa äventyr!

Året som gått har bjudit oss svenska normal-travlare på andra ovanliga upplevelser. Vi har dag för dag, timme för timme och minut för minut kunnat följa Christer Fuglesangs första färd i rymden. Han har blivit vår nye nationalhjälte och förhoppningsvis en förebild för många unga i dagens Sverige. Utbildning och träget arbete, tålamod och kraft lönar sig. Det är klart att alla kan vi inte räkna med en rymdfärd som belöning. Men symboliken är inte oviktig.

På ett helt annat plan, horisontellt på de sju haven - åtminstone näst intill - har fartyget Götheborg III seglat hela vägen till Kina. Besättningarna har avlöst varandra och därmed givit möjlighet för många att uppleva segelfartygens skönhet. Drottningen och jag fick exempelvis chansen att vara med ombord vid Götheborgs historiska ankomst till Kanton. Det var en upplevelse värdig en Travlare, det vill jag lova. Förväntningarna var på topp och ändå blev mottagandet obeskrivligt. Varmt - i alla bemärkelser - och mycket hjärtligt!

Där gick en dröm i uppfyllelse för mig. Jag önskar att ni alla hade kunnat vara med!

Kom sedan inte och säg att vi svenskar är ett litet inkrökt folk som bor i Europas norra utkanter. Det är klart att alla reser inte till månen, nej inte ens till Kina. Men vi har en nyfikenhet på omvärlden, som berikar oss och dessutom hjälper oss att vidga vår världsbild bortom stugknuten.

Och skall man vara litet allvarlig till sist, så är det den aspekten av resandet som är viktigast på sikt. I vår globaliserade värld måste vi kunna ta till oss andra kulturer, språk, människor och sedvänjor. Vår förståelse av omvärlden föds ur egna erfarenheter. Ju rikare dessa är desto vidare blir vår syn på livet och tolerans av olikheter.

Kvällens erfarenheter kan med lätthet summeras som rika, både när det gäller den andliga och lekamliga spisen. Synen på livet borde därför också hos flertalet gäster vara ytterst harmonisk.

För att ni skall få möjlighet att bevisa detta, ber jag nu, att ni alla förenar er med mig i en skål för Travellers Club.

Skål och tack!