Drottningen och jag tackar för det varma mottagandet och de vänliga orden Ni alldeles nyss framförde. Vi gläder oss åt att besöka Turkiet, där ingen av oss tidigare varit. Vi gläder oss åt att avlägga statsbesök i Ert land.

Turkiet och Sverige ligger långt ifrån varandra geografiskt, i olika hörn av Europa, men våra länder binds samman av många historiska band.

Redan för dryga tusen år sedan färdades vikingar från Sverige, ända ner till dåtidens Konstantinopel. I början av 800-talet sände Kung Björn, en officiell svensk delegation till den Bysantinske Kejsaren. På 1700-talet kom så Kung Karl XII med en stor här till den osmanska staden Bender, i nuvarande Moldavien, för att övertala Sultanen att angripa Ryssland. Han blev inte särskilt framgångsrik i den ambitionen, men han var uthållig och stannade i fem år innan han återvände till Sverige. Jag lovar att Drottningens och mitt besök inte ska bli lika långvarigt.

Karl XII:s möte med det Osmanska Imperiet lämnade bestående spår i svensk kultur. Vi tog intryck av den öppna stadsplaneringen och konsten att anlägga parker. Vi lånade ord, som kalabalik, soffa och kiosk. Och vi lärde oss nya matvanor, exempelvis att dricka kaffe, dagens nationaldryck i Sverige. Från Bender bestämde också Kungen att vi skulle färdas på höger sida av vägbanan, men det tog ända till 1967 innan den befallningen trädde i kraft.

Kort efter Karl XII:s avfärd från Bender 1714 utbytte vi permanenta sändebud. Svenska ambassadens palats i Konstantinopel blev den första svenskägda byggnaden på främmande mark. Handelsrelationerna fördjupades och ett freds- och vänskapsfördrag undertecknades, Turkiets första med ett västeuropeiskt land. Sverige fick därigenom ställning som "Turkiets äldsta vän" bland Europas länder.

Svenska barn läser fortfarande om dessa historiska tider i skolan. Intresset för turkologi och orientaliska studier lever vidare i Sverige. Universiteten i Uppsala och Lund erbjuder studier i turkiska språket och litteraturen alltsedan 1700-talet. På 1920-talet lades grunden till det svenska forskningsinstitutet i Istanbul, nära bundet till det svenska palatset, som idag också hyser vårt generalkonsulat.

Institutet är en viktig mötesplats för svenska forskare, som vill studera allt från klassisk arkitektur till nutida samhällsfrågor. Generalkonsulatet har dessutom fått nya uppgifter i att stödja Turkiets strävan mot ett medlemskap i den Europeiska Unionen samt att främja förståelse och utbyte inom historia, kultur och religion.

Kontakterna mellan Turkiet och Sverige är idag omfattande. Många nya svenskar, med rötter i detta land och detta rika kulturarv har hjälpt till att bygga vårt moderna samhälle. Vi hör och läser mycket om Turkiet i den svenska litteraturen och pressen, vilket bland annat har lett till att Turkiet ligger i topp som turistland för solhungriga nordbor.

Drottningen och jag har med stor förväntan sett fram emot detta statsbesök, som vi idag inlett här i Ankara. Imorgon skall det bli mycket spännande att få uppleva det unika, antika kulturarvet i Efesos. Vi fortsätter sedan till Istanbul, som i årtusenden tjänat som en brygga mellan Öst och Väst och som utgjort en rik källa till inspiration för den europeiska kulturen.

Samtidigt med oss besöker ledande representanter för svenskt näringsliv Turkiet för att fördjupa sina kontakter och för att knyta nya. Våra handelsrelationer har utvecklats väl under senare år, med en stadigt förbättrad balans som resultat. Men det finns utrymme för att stärka de ekonomiska banden ytterligare genom att utnyttja det kunnande och de erfarenheter, som näringslivet i våra båda länder representerar. Den turkiska marknaden, med dess imponerande ekonomiska tillväxt och dess traditionella, regionala relationer är av stort intresse för svenska företag.

Det som känns särskilt spännande med denna resa genom Turkiet är att Drottningen och jag får färdas i våra förfäders fotspår. Med stort intresse har jag från Bernadottebiblioteket hämtat ut och läst såväl Kung Oscar II:s reseminnen, som Prins Wilhelms. Oscar, min farfars farfar, blev nekad att stiga iland, då han som ung löjtnant färdades i Bosporen, ombord på fregatten Eugenie. År 1855, 40 år senare, gick det bättre. Han beskriver, med lyriska ord, utsikten från Seraljudden över Bosporen. Även Oscars son, Prins Wilhelm, besökte Konstantinopel på tidigt 1900-tal, under en långresa med den svenska korvetten Freja. Han ger en målande beskrivning av detta i Sin bok "Episoder".

De senaste släktspåren tillhör min Farfar, Kung Gustaf VI Adolf, som 1934 då han var Kronprins, kom till Turkiets nya huvudstad, Ankara, för att avlägga besök hos President Atatürk. Under vår visit i dennes mausoleum tidigare idag kunde vi hitta flera minnen från detta besök.

Med detta statsbesök uppmärksammar vi alla historiska band liksom våra nationers utfästelser för 300 år sedan om att "plikttroget upprätthålla vår vänskap". Vår gemensamma historia är vår framtid -något som vi hoppas skall kunna fortsätta att utvecklas, inom ramen för den europeiska gemenskap som vi delar.

Jag vill ännu en gång tacka å Drottningens, mina egna och min delegations vägnar, för att ni visar oss stor och varm gästfrihet. Som avslutning vill jag nu för Turkiet, dess folk och dess President, föreslå att vi gemensamt höjer glasen i en skål.

Skål och tack!