H.M. Konungens tal vid inledningen av seminariet om Värdebaserat ledarskap

Bernadottebiblioteket, Kungl. Slottet, Stockholm

(Det talade ordet gäller)

Välkomna!

Detta är det fjärde seminariet på temat Värdebaserat ledarskap. Flera av er har varit med på de tre första och känner väl tankarna bakom. Låt mig emellertid kort sammanfatta tankar och ambitioner som legat till grund för dessa sammankomster.

Det har sin upprinnelse i det faktum att jag förra året varit scout i 50 år. Det ville Scouterna göra något av och frågade mig hur. Jag svarade då ungefär att det jag lärt mig som scout om ansvarstagande och ledarskap under alla dessa år, skulle jag önska att många fler finge vara med om. Jag hade också tyckt mig märka att många ledare jag träffade på i olika sektorer här hemma i Sverige och utomlands ofta hade fått sin första träning i ledarskap som scout eller annan ideell ungdomsverksamhet. Och att de värderingar som man fostrats i som scout följde med in i andra och större uppgifter när man blivit vuxen.

Utifrån dessa enkla tankar har scoutrörelsen och jag i samråd diskuterat vidare hur frågan om sådant värdebaserat ledarskap skulle kunna ges större uppmärksamhet. Den här serien seminarier är ett sätt att få frågan på bordet.

Mer och mer har dessa diskussioner kommit att handla om ungt ledarskap, det vill säga hur vi kan ge fler unga människor möjlighet att få träna på att leda. Jag tycker det finns två starka skäl för oss som kommit ett stycke upp i åren att ta upp den frågan.

Det ena skälet är att över huvudtaget uppmärksamma unga människor som är beredda att ta ansvar för mer än sitt eget, att hjälpa fram ungdomar som verkar ha talang för att leda ett arbete fram mot ett mål och som är intresserade av att diskutera de värderingar som styr resan mot det målet.

Det andra skälet är att vi äldre nog har en del att föra vidare till de unga. Vi har gjort erfarenheter som vi kan dela med oss av. Och vi har gjort en del misstag och dumheter som vi skulle önska att nästa generation kunde undvika.

Det första skälet tycker jag är det starkaste. Vårt ansvar som äldre är att stötta och stimulera de yngre som visar att de vill vara med och ta ansvar. Det kan ske på många sätt där det allra viktigaste nog är att visa dem uppmärksamhet istället för att ignorera. Det kan handla om enkla uppskattande ord och en dunk i ryggen, men det kan också handla om mer konkret hjälp med att få tillfälle att träna sitt ledarskap.

Jag är därför väldigt glad för den stiftelse som nu har bildats och fått namnet Ungt Ledarskap. Den har tagit på sig att ge ekonomiska förutsättningar för att låta några unga ledarbegåvningar varje år få utveckla sin talang och få träna upp sin förmåga att leda. Stiftelsen ska också stödja utveckling av ledarskapsutbildning för unga. Jag hoppas att många ställer upp bakom syftet med denna stiftelse. Jag ser fram emot att delta i stiftelsens arbete.

Det andra skälet jag nämnde för att uppmärksamma unga som vill bli ledare var att vi äldre nog har en del att lära dem. Låt mig säga att jag är lite kluven till det skälet.

Å ena sidan är det otvivelaktigt så att vi har erfarenheter att dela med oss av. Och vi har värderingar vi vill föra vidare till yngre.

Å andra sidan har vi äldre ingen anledning att förhäva oss. Vi kan inte räkna med att de yngre känner sig imponerade av allt vi gjort i ledande befattningar. Som världen ser ut både globalt och i det egna kvarteret finns det uppenbarligen vissa brister i det ledarskap vi utövar. De yngre kan nog också hjälpa till att korrigera vårt ledarskap. Till det kommer att många unga har stora kunskaper som vi äldre inte har och ofta en glöd som med åren svalnar hos de flesta.

Allt detta gör att det bör bli ett givande och ett tagande över generationsgränserna om hur ledarskap ska utövas idag och i morgon.

Och det bör starta med - och ständigt återkomma till - frågan med vilka värderingar vi vill utöva ledarskap.

Det är här som anknytningen till Scouterna blir så stark och viktig för mig. Som scout övar man sig vid varje tillfälle både i att lösa en uppgift tillsammans med andra och göra klart för sig själv och andra varför man löser uppgiften på visst sätt. För att man ska komma till önskat resultat måste lösningarna baseras på sådana grundläggande värderingar som människors lika värde, hänsynstagande till varandra och respekt för olikheter. Och man påminns ständigt om vårt ansvar för denna enda jord och villkoren för kommande generationer.

Värderingar av det slaget får inte bli hågkomna bara i högtidliga sammanhang utan omsättas i praktiskt vardagsarbete. Samtal om hur det kan och bör ske måste pågå oavbrutet. Vi blir aldrig färdiga med den frågan, eftersom verkligheten förändras och medan vi talar kommer det ständigt till nya individer som måste föras in i samtalet.

Att stimulera samtalen är syftet med dessa seminarier. Vi vill här, i samverkan med er från näringslivet, försöka att skapa en certifierad ledarskapsutbildning på hög internationell nivå för unga människor.

Ni är mycket välkomna till det fjärde seminariet.

Till toppen