H.M. Konungens tal i Mora vid Vasalopppet

Jag gläder mig åt att än en gång vara här i Mora i samband med en av vinterhalvårets absoluta höjdpunkter inom sporten. Särskilt roligt är det i år, eftersom min son, Prins Carl Philip, avlagt detta eldprov genom att i måndags åka "Öppet spår" och det på en bra tid.

I år nöjer jag mig med att vara åskådare. Efter tre egna genomförda lopp - ett vart tionde år - kan jag slå mig till ro. Men jag måste nog erkänna att jag ibland känt mig lockad när jag åkt skidor tillsammans med Carl Philip i skidspåren på Lovön eller i Storlien. Att åka Vasaloppet är ju så mycket mera än att deltaga i en skidtävling ...

Som Vasaloppsåkare, en i den stora mängden av nästan 50.000 deltagare, känner man trots allt att man är en liten, liten länk i den historia som Vasaloppet vittnar om. Man kan inte undgå att tänka tillbaka på Gustav Vasa och hans flykt från Mora till Sälen för flera hundra år sedan. Till minne av Gustavs skidtur ordnades 1922 det första Vasaloppet. Alltsedan dess har traditionen att deltaga i loppet spridit sig i allt vidare kretsar, i Sverige och utomlands. I år är det 80:e gången loppet genomförs - endast två år har man tvingats inställa tävlingen.

Att åka Vasaloppet är en prestation, en manifestation av vilja, kraft och styrka för varje åkare. Något som har börjat som en lek, ett löfte eller ett vad blir, ju närmare genomförandet man kommer, mer och mer allvar. Träning, utrustning, kost, allt detta planeras mer eller mindre vetenskapligt.

Vasaloppet har blivit en del av vår svenska kultur och kan till och med ses som ett prestigefullt varumärke för svensk livsstil. Vi svenskar är i grunden ett sunt folk. Men vi måste se upp för de signaler som varnar för att våra yngre och äldre generationer inte känner sig tillräckligt motiverade att motionera. Möjligheterna till ett rörligt friluftsliv är goda, vi lever i och med vår natur. I detta sammanhang spelar Vasaloppet en viktig roll på så sätt att det kräver av sina deltagare regelbunden motion och ett sunt leverne, inte bara den dagen man tävlar utan lång tid i förväg.

Sist men inte minst är Vasaloppet viktigt för skidsporten generellt i Sverige. Bland de nästan 50.000 åkarna blandas eliten och amatörerna. Men ingen når toppnivå utan att ha befunnit sig längst ned på skalan. I Vasaloppet kan den glade motionären låta sig inspireras av elitåkarna utan att känna mindervärdeskomplex.

Jag talar, som sagt, av egen erfarenhet och jag känner mig redan motiverad att pröva någon gång igen . Men nu skall vi först, allesammans, glädja oss åt att morgondagens Vasalopp samlat så många goda åkare.

År 1973 hade jag samma uppgift som idag - att högtidstala. Då var det 50-årsjubileum. Det känns ärofullt att ha blivit ombedd att göra en andra gång, något som jag inte tror "drabbat" någon annan än mig. Jag vill därför avsluta med att tacka Er alla för att Ni kommit hit ikväll och önska alla morgondagens åkare och arrangörer ett varmt lycka till. Låt oss hoppas på en vacker dag med fint före och lagom utmanande spår.

Tack och lycka till!