Det är onekligen en händelserik tid, som Vänersborg har bakom sig alltsedan stadens privilegiebrev undertecknades av Drottning Kristina år 1644. Från början byggdes Vänersborg som en befäst stad, med strategisk placering vid Vänerns södra spets. Idag är residensstaden Vänersborg ett modernt och väl fungerande centrum för en stor och viktig region. Vi hyllar idag en vital och mångfacetterad jubilar och önskar lycka och framgång i fortsättningen.

Under de 350 år som Vänersborg innehaft sina stadsrättig­heter har Sverige genomgått en genomgripande utveckling. Sverige var år 1644 en stormakt. Det 30-åriga kriget pågick fortfarande. Maktstrukturen både inom riket och i förhållande till andra länder har förändrats, liksom kartbilden. Idag har vi att ta ställning till Sveriges roll i ett enat, integrerat Europa.

Det är inte enbart Vänersborgs 350-årsjubileum vi firar idag utan även vår nationaldag. Det är en dag, då det är naturligt att samlas kring vår historia. Att sätta sig in i denna är inte bara givande för stunden. Det ger också ett nyttigt perspektiv på den tillvaro vi lever i idag. Vi behöver vår historia bland annat för att kunna placera in nutiden i ett större sammanhang. 1993, under det s.k. historieåret, togs framgångsrika initiativ framför allt för att väcka barns och ungdomars nyfikenhet på det förgångna. Skolan har nu en angelägen uppgift att fortsätta att stimulera detta viktiga intresse.

Idag har vi också anledning att påminna oss de allierades invasion av Normandie, som inleddes just denna dag för femtio år sedan och som på ett slutgiltigt sätt bidrog till att Sverige fick behålla sin frihet. Låt oss idag tänka på alla dem som offrade sina liv för att försvara demokrati och andra för oss gemensamma värderingar.

Jag har härmed tagit steget över från Vänersborg till de vidare sammanhangen. Men allt hör ju ihop. Vi är inte enbart medborgare i vår egen hemkommun utan också i världssamfundet. Om vi fullföljer vårt ansvar i det lilla samhället, påverkar det i slutändan även det stora. Därför måste vi, som enskilda Vänersborgare eller Stockholmare, vårda våra traditioner, våra medmänniskor, vår kultur och vår miljö. Resultatet av våra ansträngningar idag blir våra barns och kommande generationers historia. Vi har ett stort ansvar gentemot dem, men också gentemot våra förfäder, att låta vårt fosterland leva vidare på det sätt vi aktar och älskar det.

Jag föreslår nu att vi hedrar vårt land med ett fyrfaldigt leve:

Leve Sverige, leve det!