H.M. Konungens jultal 1984

Kungl. Slottet, Stockholm

(Det talade ordet gäller)

Kära svenskar hemma och utomlands,

Ännu återstår det några dagar till nyår, men i själva verket har ju naturen redan gått in på sitt nya år. Även om vi inte märker det, börjar faktiskt dagarna blir lite längre. Det är inte svårt att förstå att vi här uppe i Norden alltid med särskild glädje firat jul. Långt innan kristendomen kom till vårt land ställde vi till med fest vid denna tid, för att glädjas åt att mörkret började vika. I våra dagar utgör det kristna budskapet om frid på jorden grunden för vårt julfirande. Det budskapet inger oss hopp och förtröstan inför framtiden. Det kan kännas tungt ibland i höstmörkrets regn och rusk, men vi vet ju att det är något som snart går över. Vi är så vana vid våra fyra årstider att vi inte alltid tänker på hur lyckliga vi är som har denna ständiga omväxling. Var och en av oss har ju sin egen favorit bland årstiderna och vi har därför alltid något att se fram emot.

Det har på senare år inte ansetts riktigt passande att tala väl om sitt land. Den överdrivna kärleken till det egna landet har sagts vara en viktig orsak till konflikter mellan nationer. Det är säkert sant, men vi ska för den delen inte gå till överdrift åt det andra hållet. Drottningen och jag hade glädjen att själva få uppleva de svenska framgångarna vid de olympiska spelen i Sarajevo och långt där borta i Los Angeles. Och visst var vi och alla andra svenskar stolta över vad våra idrottsungdomar åstadkom. Då var det tillåtet att tala om Sverige med stora bokstäver och då vajade den svenska flaggan mer än alla de andra. Kanske borde vi försöka att överföra lite av den stoltheten till andra områden.

Tack vare vårt geografiska läge och en framgångsrik politik har vi kunnat utveckla vårt välstånd i fred under längre tid än det flesta nationer i världen. Vi besparades de två världskrigens fasor och betraktades under några decennier som en förebild av många länder. Under denna tid ökades också vårt engagemang i internationella frågor. Enskilda svenskar och Sverige som nation har gjort och fortsätter att göra betydande insatser i det mellanstatliga arbetet.

På ett helt annat sätt än tidigare har vi blivit en del av världen, inte minst genom de många invandrare av skilda nationaliteter som sökt en fristad och arbete i Sverige. Men den snabba utvecklingen stannade upp och vi fick känna av att också våra affärer gick dåligt när det gick dåligt för världen i övrigt. Alltför lätt reagerar vi då på samma sätt som när lyckan skiftar i sportsammanhang. När det går bra för det egna laget är det vi som vinner, men när det går dåligt, då är det de som förlorar.

Sverige är kanske ett av jordens rikaste länder och dessutom är det en demokrati som många folk med rätta avundas oss. Vår långa kust och våra vidsträckta öppna marker där vi kan tillbringa vår fritid är ett unikt privilegium. Vårt utbildningssystem står öppet för alla medborgare och vårt näringsliv hävdar sig väl i en allt skarpare internationell konkurrens. Så vi bör kunna se framtiden an med tillförsikt.

Nu menar jag inte att vi ska glömma de där många problemen som vi ställs inför. Vi måste se till att den nya tekniken styrs av oss och inte vi av den. Vi måste alla verka för att naturen räddas undan det hot den utsätts. V måste gemensamt sträva efter att alla landets invånare får ett meningsfullt arbete. Det finns således mycket att göra, men jag tror inte att det arbetet kan lyckas utan att vi tror på Sverige och känner stolthet över vårt land.

Bland mina uppgifter ingår också att stå som värd för besökande statsöverhuden från andra länder. I maj hade jag nöjet att se den franske presidenten Mitterand som gäst i Sverige. Det är min förhoppning att hans besök här ska leda till fördjupade förbindelser mellan våra båda länder. Sverige har under århundraden mottagit starka impulser från fransk kultur och då vore det beklagligt om minskade språkkunskaper skulle försvåra ett fortsatt kulturellt och ekonomiskt utbyte mellan Frankrike och Sverige.

Under det år som gått har Drottningen och jag haft förmånen att göra många resor inom och utom Sverige. Det varma mottagandet i Drottningens gamla hemland Brasilien gladde oss mycket. För mig personligen var det både spännande och intressant och det var också roligt att få se den miljö där Drottningen växt upp. Vi fick möta flera representanter för svensk exportindustri som i sitt yrkeskunnande ger viktiga bidrag till vår ekonomi och dessutom skapar goodwill för Sverige.

Det är en betydelsefull händelse i varje familjs liv, när det första barnet börjar skolan. Vår dotter Victoria inledde sin skolgång den här hösten och Drottningen och jag har på så sätt kommit i ett betydligt mer personligt förhållande till dagens svenska skola. Det är som de flesta av er vet en mycket speciell känsla att uppleva hur ens eget barn möter en annorlunda verklighet utanför hemmet. Skolan har på några få decennier fått ett nytt ansikte i takt med att vårt samhälle förändras. Framför allt har vi fått en mycket öppnare skola där föräldrarna är välkomna som besökare på ett helt annat sätt än förr. Jag ser det som en viktig uppgift för alla oss föräldrar att ha så goda och nära kontakter med skolan som möjligt. Vi måste visa att vi är beredda till samarbete med dem som har ansvar för våra barns utbildning. Barnen är det viktigaste vi har. Tänk om vi kunde låna lite av deras entusiasm och förväntningar när de går till sina första lektioner.

Snart kan vi lägga ifrån oss den gamla almanackan. För en del av oss kanske det sker med den suck av lättnad, medan andra gärna sparar den som ett minne från ett lyckosamt och framgångsrikt år. Vad det nya året har i beredskap för oss kan vi bara ana, men visst är det bättre att vi rustar oss med hopp än vid fruktan och att vi tror på vår förmåga att klara av de svårigheter vi kan ställas inför, än att känna uppgivenhet inför det ovissa. Så låt oss alla tillsammans göra 1985 till ett år vi kan minnas med glädje.

Kära svenskar hemma utomlands. Drottningen och jag till önskar er alla en mycket god fortsättning på julhelgen och ett riktigt gott nytt år.

Till toppen