7 juni 2026

Kungens dop 7 juni 1946 i Slottskyrkan

I dag är det 80 år sedan Kungen döptes i Slottskyrkan. Pastor i Kungl. Hovförsamlingen Michael Bjerkhagen berättar om dopgudstjänsten.

Prins Carl Gustaf i dopklänning i armarna på sin gammelfarfar kung Gustaf V. Blivande kung Gustaf VI Adolf (t.v.) och stående prinsens far Gustaf Adolf.

Prins Carl Gustaf i dopklänning i armarna på sin gammelfarfar kung Gustaf V. Blivande kung Gustaf VI Adolf (t.v.) och stående prinsens far Gustaf Adolf. Foto: Scanpix

När vår nuvarande kung döptes i Slottskyrkan fredagen den 7 juni 1946 var det inte bara en familjehögtid i huset Bernadotte. Det var också en rikshögtid. Svenska Dagbladet skrev dagen därpå om ett ögonblick där ’förgånget och kommande, traditioner och framtid’ möttes: ett spädbarn bars fram till dopfunten, men runt honom stod ett helt kungarike, nyss utkommet ur krigstidens skugga, i tacksamhet och förväntan.

Nyfödd prins på Haga

Prinsen hade fötts på Haga slott den 30 april samma år, som son till arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Vid den extra konseljen samma dag hade kung Gustaf V meddelat att den nyfödde arvfursten skulle bära namnen Carl Gustaf Folke Hubertus och titeln hertig av Jämtland.

Dopet förrättades av ärkebiskop Erling Eidem i Slottskyrkan, och i samband med dopet tilldelades prinsen också Serafimerordens insignier av sin farfars far, kung Gustaf V. Gustaf V bars till dopet av Bernadotternas stammoder Desirée och nu närvarade Gustaf V vid vår nuvarande kungs dophögtid.

Slottskyrkan var smyckad som för en sommarhögtid. I koret stod ungbjörkar, på altaret blå riddarsporrar och skira försommarblommor mellan silverkandelabrar och brinnande ljus. Den stora dopfunten, beställd av Karl XI, hade hämtats från Livrustkammaren. Där fanns också Karl XI:s förgyllda vagga, i vilken manliga medlemmar av kungahuset legat sedan Karl XII:s dagar. Bredvid vaggan låg Oskar II:s krona och Serafimerordens insignier i miniatyr.

Karl XI:s förgyllda vagga, Oskar II:s krona och Serafimerordens insignier i miniatyr.

Karl XI:s förgyllda vagga, Oskar II:s krona och Serafimerordens insignier i miniatyr. Foto: Åzelius/Bernadottebibliotekets arkiv

Klockan 15 inleddes gudstjänsten. Organisten, musikdirektör Kjellander, spelade ett högtidligt preludium. Därefter trädde prästerskapet in: ärkebiskop Eidem och Stockholms dåvarande biskop Manfred Björkquist i högtidskåpor och med kräkla, samt hovpredikanten Gustav Bokander i den blå serafimerskruden. Församlingen sjöng ’Den blomstertid nu kommer’, en psalm som måste ha förstärkt intrycket av sommar, nåd och ny början.

Familjen träder in i Slottskyrkan sett från läktaren.

Familjen träder in i Slottskyrkan. Foto: Bernadottebibliotekets arkiv

Dopgudstjänsten

Ärkebiskopens dopbetraktelse utgick från evangeliet om hur man bar fram barn till Jesus. Här förenades kunglig representation med dopets djupaste innebörd: inte först börd, rang eller historia, utan det lilla barnet som bärs till Kristus. Eidem betonade att den lille prinsen behövde välsignelse både som människa och inför den höga uppgift som en dag kunde bli hans. Därefter läste ärkebiskopen psalm 185, ’Fader, du som livet tänder’, ur 1937 års psalmbok.

Själva dopögonblicket skedde när prinsessan Sibylla reste sig från stolen vid dopfunten och bar fram sin son. Ärkebiskopen göt vattnet över barnets huvud I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn. Därefter sjöng församlingen ’Herren, vår Gud, är en konung i makt och i ära’, medan tacksägelsesaluten dånade från Skeppsholmen.

Musiken fortsatte med Stockholms gosskör, ledd av musikdirektör Erik Algård, som sjöng Bachhymnen ’Ditt namn, Jehova, vill jag sjunga’. Sedan följde salutens andra omgång. Det var på en gång liturgi, hovceremoni och nationell symbolhandling: ordet, vattnet, psalmen, kören, saluten och de kungliga regalierna bildade tillsammans en tät väv av kyrklig och historisk innebörd.

Prinsens faddrar var kung Gustaf V, kronprins Gustaf (VI) Adolf, kronprins Frederik (IX) och kronprinsessan Ingrid av Danmark, kronprins Olav (V) av Norge, prinsessan Juliana av Nederländerna, hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg och Gotha, greve Folke Bernadotte af Wisborg och dennes syster grevinnan Maria Bernadotte af Wisborg. Faddrarna markerade också dopets dynastiska och internationella sammanhang.

80-årsdagen av Kungens dop sammanfaller med dagens kyrkoårstema: Vårt dop.

Michael Bjerkhagen
Pastor i Kungl. Hovförsamlingen

Prinsparet lämnar Slottskyrkan efter dopet. Prinsessan Sibylla bär den nydöpte.

Prinsparet lämnar Slottskyrkan efter dopet. Prinsessan Sibylla bär den nydöpte. Foto: Pressens Bild/TT

Kungliga dop

Något som visar på de kungliga dopens statsceremoniella status är den magnifika silverdopfunten. Den ritades vid slutet av 1600-talet av slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. och utfördes i Stockholm av den franske silversmeden J. F. Cousinet mellan åren 1696 och 1707.

Av tradition är det ärkebiskopen som förrättar kungliga dop.

Silverdopfunten.

Silverdopfunten. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Skriv ut sidan

Kakor (cookies)

Kungl. Hovstaterna använder kakor – även kallat cookies – på webbplatsen för att förbättra din upplevelse. Vissa kakor är nödvändiga för att sidan ska fungera korrekt, andra kan du välja bort. Följande kakor är valbara för dig: kakor som analyserar hur webbplatsen används av besökarna.

Läs mer om hur vi hanterar kakor