Två dagar i Filippinerna

Dag ett: Queenie och Kungen

Letitia kämpade för att hålla tillbaka tårarna när hon berättade om hur scouterna räddade hennes dotters liv.

Denna ensamstående mor och familjeförsörjare för en gatufamilj i Manillas slumkvarter, berättade hur hennes dotter vid 11 års ålder rekryterades till ett speciellt program av de Filippinska scouterna. Ett program som inspirerade Queenie till att plugga under gatubelysningen ovanför deras ”hem”, en hemsnickrad låda som fungerar både som bostad på natten och cigarettstånd på dagarna...

Men än viktigare säger hon, är att scouterna gav hennes dotter självförtroende och en vilja till att förbättra sig.

När Letitia avslutar sitt tal tittar hon på dottern, klädd i nystruken scoutuniform, och uppmanar: se till att du avslutar dina studier, och alla ni andra se till att ni avslutar era studier!

De 41 scouterna i denna speciella grupp hurrade när en av deras mammor lyckats hålla ett så inspirerande tal till ingen mindre än den svenske Kungen.

På Queenie, som nu är 17 år och halvvägs inne på sitt första år av akademiska studier, rullade stolta tårar ned för kinderna och även Kungen visade att han var rörd.

Nästa talare var Jerwin. Han berättade om sina 8 månader i fängelse och att han vid sitt första besök hos scouterna, vid 12 års ålder, dök upp påtänd av en kombination av knark och lösningsmedel. Men scoutledarna gav inte upp för det. Efter hans frigivning välkomnades han varmt tillbaka till scoutgruppen. Jerwin avlutade med att stolt visa upp sitt avgångsbetyg från grundskolan och berättade att han nu som 18-åring precis börjat i gymnasiet.

Kungen var på besök i Manilla med en liten grupp donatorer ur World Scout Foundation som finansierar flera program som detta. När Letitia och Queenie fick en bok som WSF gav ut med anledning av Kungens 40 år på tronen, vilken innehåller brev från världen ledare och scouter (varav Queenie är en), ställde sig Kungen upp och kramade om dem båda.

Därefter bjöd Queenie in Kungen till deras hem och gruppen fotvandrade genom Manillas gator för ett besök. Kungen lyssnade och frågade om livet som gatufamilj samt tackade Letitia och Queenie för besöket.

På väg till de väntande bilarna som skulle föra gruppen till nästa programpunkt, stannade Kungen när han passerade Jerwin och överraskade alla omkring honom genom att ta av sig sin svenska scouthalsduk och ge den till denna unge man som både inspirerats och blomstrat genom sitt deltagande i detta program. ”Du kommer att bli en bra ledare en vacker dag Jerwin” sa Kungen. ”Vi kommer att se igen – så jobba på till dess”.

Dag två Återhämtningsförmåga av en annan sort

Ifall gruppen som Kungen ledde var imponerad av Queenie, Jerwin och de andra scouternas återhämtningsförmåga, så kunde ingenting förbereda dem inför vad de skulle få uppleva vid besöket i staden Tacloban följande dag.

Bara magnituden av katastrofen som tyfonen Haiyan lämnat efter sig är ofattbar. En serie av tre niometers vågor bildade en svallvåg som krossade stadens byggnader. Borgmästare Romualdez beskrev hur 2 000 kroppar låg på gatorna i staden, flera så långt som en kilometer från deras hem på andra sidan av lagunen.

Trots att en tredjedel av deras skolkamrater omkommit, välkomnades Kungen av eleverna i San José High School till vad som återstod av deras skola. Mitt i stanken av dy i deras tidigare fina bibliotek, som nu var utan tak, berättade rektorn hur de elever som nyss välkomnat Kungen med varma leenden allihop förlorat vänner, familjemedlemmar, sina hem och ägodelar. Deras samhällskunskapslärare, som också är scoutledare på sin fritid, berättade om vilken betydelse seniorscouter haft när de fått barnen i drabbade familjer att återvända till skolan där deras lärare kunnat erbjuda psykologiskt och fysiskt stöd.

Men hur ska man kunna förklara återhämtningsförmågan hos dessa människor? Trots sorgen av förluster, osäkerheten i saknade personer och svårigheterna med att trängas i temporära skoltält har man undervisning i skift både natt och dag för att klara av utbildningen. ”Vi är ledsna att vi inte kan hälsa Kungen välkommen i våra scoutuniformer” sa en tonårsscout ”men vi förlorade allt i tyfonen”. Den värdighet och kunskapstörst som dessa unga människor uppvisar och deras framtidstro är förbluffande.

När en i Kungens följe frågade vad som behövdes mest så svarade en ung man ”flera klassrum” ...

Scouterna räddade mitt liv förklarar en yngre scoutledare. Hon använde de knopar som hon lärt sig för att binda fast sig i ett träd bara sekunder innan svallvågen slog över henne, ”annars hade jag dött”.

De filippinska scouterna har haft en Emergency Service Corps sedan 1942. Äldre scouter har genomgått denna utbildning och fört kunskapen vidare till sina yngre kamrater, för att dessa inte ska bli offer själva, att de kan förbereda sina familjer för katastrofer och om det värsta händer så kan de bidra till att samhället överlever de timmar eller dagar som går innan nationella myndigheter, internationella organ och hjälporganisationer kommer till undsättning.

Dessa första timmar är avgörande och kanske är det just detta, att de överlevt och hjälpt andra, som förklarar varför dessa unga människor har sådan energi och hopp. De vet att de kan förändra sin värld när de tar över ledningen!