Kungen delade ut 2010 års Nobelpris

De så kallade Leuchtenbergska safirerna består av en ensemble av diadem, örhängen, halsband, brosch och hårnålar i diamanter och djupblå safirer. Garnityret kom till Sverige genom ett arv till Drottning Josefina från hennes mor Augusta Amalia, hertiginna av Leuchtenberg 1846. Troligen är de tillverkade av Marie-Etienne Nitot (1750–1809), verksam i Paris. Diademet är karakteristiskt för både sin tid och sin upphovsman.

Diademet är ledat i elva delar vilket gör att det är lätt att anpassa efter bärarinnans önskemål. Diademet har en kompakt karaktär med stiliserade palmettblad och lagerkransar som omfamnar de diamantinfattade safirerna. Vill man så kan man koppla bort safirerna ur diademet och ersätta dem med stora pärlor.

Halsbandet består av fjorton rosetter med briljanter och safirer som åtskiljs av briljanter. Till detta fogas nio kläppar, hängen, med safirer och briljanter. De två örhängena som hör till setet är inte original. Drottning Victoria använde av princip inte örhängen och man tror att hon antingen skänkte bort dem eller lät omarbeta dem till något annat smycke. När Kronprinsessan Louise ärvde smycket saknades örhängena och hon lät göra två av de fyra hårnålarna i setet till örhängen.

Ståldiadement är ett diadem tillverkat för Drottning Hortense av Holland (1783–1837). Det nedre bandet har praktfulla infällda blommor. Över detta reser sig fem höga veteax som omges av eklöv och ekollon. Diademet präglas av färgspelet mellan stenarnas vithet och den gyllene metallen. I diademet finns dock inga diamanter och inte heller något guld. Det består av stål och förgylld mässing, två material som var högsta mode i början av 1800-talet.