Kronprinsessparets bröllop
Augsburgska bekännelsen
Augsburgska bekännelsen (Confessio Augustana) antogs 1593 vid Uppsala möte tillsammans med andra böcker, till exempel Stora och Lilla katekesen, som ett uttryck för att kyrkan i Sverige anslutit sig till reformationen. Bekännelseskrifterna har sedan varit föremål för kontinuerlig reflektion, liksom Bibelns skrifter, inte minst i samband med reformationsjubileer som 1893 och 1993.

Detalj från altaruppsatsen i Slottskyrkan. Foto: Alexis Daflos/Kungl. Hovstaterna

1992 utfärdades till exempel följande kyrkliga kungörelse om Svenska kyrkans grundläggande dokument:
"1§ Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkans bejakade dokument."
 
Den sista raden visar att Svenska kyrkan genom sitt kyrkomöte uttryckt att kyrkan räknar med en fortgående teologisk reflektion. Man företar inte strykningar eller andra ändringar i de officiella urkunderna än sådana som nyöversättningar kan medföra. Man skiljer däremot mellan grundtankar och sådant som ses som tidsbetingat. Man skrev redan 1593 om Augsburgska bekännelsen att den, tillsammans med de tre ovan nämnda trosbekännelserna, innehåller "kärnan och summan av vår kristliga religion".
 
Successionsordningen uttrycker att den kungliga familjen ska tillhöra den reformerade kyrkan, i vårt land förstådd som den evangelisk-lutherska grenen av den kristna kyrkan, alltså Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan sker en fortgående teologisk reflektion över de bibliska skrifterna liksom över de senare bekännelsedokumenten, som bland andra innefattar Den augsburgska bekännelsen. Detta innebär också en pågående dialog mellan de kristna samfunden liksom religionsdialog för att leda till en allt djupare ömsesidig förståelse och på så sätt även motverka fördomar. Det är i detta perspektiv som bestämmelserna i successionsordningen om den kungliga familjens kyrkotillhörighet ska förstås.

Lars-Göran Lönnermark
Överhovpredikant

Pressmeddelanden om dopet
|
Tipsa en vän
|