För att råda bot på de "Melancoliske affecter" som följde med "ensörienheeten" började Johan III att se sig om efter en ny hustru då sorgeåret var till ända. Efter en del funderingar fastnade han för sin kusindotter, den unga Gunilla Bielke, men valet föll inte i god jord hos Johans syskon. Vasafamiljen ansåg sig nu så kungligt etablerad att endast ett furstligt äktenskap var gott nog för landets monark. Kung Johan var emellertid av en annan mening.
Halvannat år efter första hustruns död firade han sitt bröllop med Gunilla Bielke. Syskonen visade sitt missnöje genom att inte infinna sig till högtiden. Konflikten med brodern Hertig Karl intensifierades och historien från Erik XIV:s bröllop såg ut att upprepa sig.